Vi kollektiv-såg dem på bio för 20 år sedan. Och i dessa krigs- och kristider längtar vi tillbaka till att kura ihop oss tillsammans i ett gemensamt kök. Våga vägra vara ensamma, kramas och käka linsgryta ihop.
AV LINDA NEWNHAM FOTO: PETER JÖNSSON TACK TILL VEGO-RESTAURANGEN HERMANS
● Första filmen sågs av närmast ofattbara 849 000 biobesökare och kan sägas vara en del av det svenska kulturarvet. I Lukas Moodyssons senaste film ”Tillsammans 99”, som utspelar sig 24 år efter förra ”Tillsammans”-filmen, bor bara grötälskaren Göran och den trasmatte-vävande Klasse kvar i kollektivet. De bestämmer sig för att ordna en återträff. Det blir en katastrof – som vi biobesökare får följa.
Vi träffade Anja Lundqvist, Cecilia Frode och Gustaf Hammarsten, för att över en skål linsgryta prata om då och nu. De konstaterar att de har gått från unga och lovande till medelålders personer med en stor dos livserfarenhet – på gott och ont.
Anja, som sedan 23 år tillbaka är nykter alkoholist, säger att hon var väldigt vilsen och fortfarande drack när första filmen spelades in.
– På mittfesten var jag så packad att jag knappt kunde stå och gå. Strax före premiären hade jag däremot blivit nykter. Jag minns hur jag på premiärfesten darrade som ett asplöv och frossade i mat för att hålla mig från att dricka. Men det var en kamp värd att ta, för sen dess har livet blivit så mycket mer fantastiskt. Det låter kanske patetiskt, men jag tycker verkligen det. Som ung var det mycket kaxighet och yta, och osäkerheten dränkte jag med alkohol. Sen dess har livet öppnat sig som en lotusblomma och blivit så mycket större – även om det har kostat en jävla massa i smärta och erfarenhet, säger Anja.
Cecilia berättar om hur hon längtade efter barn redan vid inspelningen av ettan, och att drömmen besannades 2007 när dottern Oderia föddes – men drömmen om familjen sprack. 2011 separerade Cecilia från pappan.
– Det är lättare att nu som mogen vuxen förhålla sig till verkligheten som den faktiskt är. När jag var yngre var jag upptagen av hur jag ville ha det, som en bild. Kärlek är en vilja att se en annan människas behov och förstå sin partner, men kärlek är också att våga släppa taget och kanske mista något man har velat väldigt mycket. Det har kostat på att lämna en bild och längtan efter den familj som jag själv inte hade under uppväxten och har känt saknad efter. Men jag är glad f�
