Efter att ha fått hjälp berättar nu isabella löwengrip om sin ätstörning:– jag tog sömntabletter på kvällen för att slippa hungern

Isabella Löwengrip var lycklig. Efter mycket vånda och flera besök på olika skönhetskliniker hade hon äntligen bestämt sig. 360 000 kronor skulle den visserligen kosta, helrenoveringen av kroppen. Det var så mycket som skulle åtgärdas. För om hon gått dit med en önskan om att fettsuga magen så hade kirurgen hittat flera ställen att snygga till ”när vi ändå håller på”. Häng på armarna, under hakan och knäna skulle stramas åt ... Hon såg det som en investering. I bilen till mataffären berättade hon den goda nyheten för sambon Paul. Men hans reaktion var inte alls den hon förväntat sig.

– Paul blev jättearg, stannade bilen, och han som i princip aldrig ens höjer rösten skrek att det här är inte okej, Isabella, det är sjukligt, nu får du söka hjälp.

Om hon fixade handpenningen inom ett dygn hade kirurgen lovat att ge Isabella en tid inom en vecka, för att det var hon. Men bara några timmar efter att Paul uttryckt sin åsikt i bilen ringde en ätstörningsklinik där Isabella sökt hjälp ett år tidigare. Nu fanns en plats, fick hon veta.

Isabella lovade Paul att åtminstone gå dit på ett möte – och gjorde så, lätt skeptisk, och med en känsla av att hon nog ändå inte skulle vara kvalificerad för vård. Hon tänkte att det väl bara är anorektiska benrangel som skrivs in där. Och om hon mot förmodan skulle bli inskriven så var planen att lära sig att äta normalt, och sedan ändå åka till kirurgen och ta genvägen till en smalare kropp.

Men redan efter några minuter såg behandlaren Isabella stadigt i ögonen och sa: ”Du har en ätstörning, och det är en sjukdom. Du är sjuk. Men det finns hjälp att få, behandling som fungerar.”

Då brast det för Isabella.

– Hon bekräftade att det var ett verkligt problem, att jag inte behövde leva så här längre, att jag skulle få hjälp.

Den stunden blev startpunkten för r