Småbarnsmamma och artist – går det?

Artisten Linnea Henriksson har varit tacksam för att hon inte växte upp när sociala medier var nytt, även om hon tänkt att hon ändå inte skulle vara en sådan som lade ut trettio selfies om dagen. Men så hittade hon en låda med gamla foton från tonåren, tagna med självutlösare.

– På den ena bilden poserade jag hårt, på en annan stod jag med fingret mot munnen och såg lite rädd ut, på en tredje var jag tydligt flörtig. Jag kopierade bilderna som fanns i tjejtidningarna. Nu hamnade de här bilderna bara i en låda, de slapp den yttre världens tävling om likes, men jag blir ändå förbannad över att så mycket av kvinnors liv och energi går åt till att söka bekräftelse med kroppen och utseendet.

Linnea Henriksson är hallänningen som gör popmusik på svenska. Vi lärde känna henne som Idol-Linnea, men hon är en av dem som lyckats skaka av sig prefixet och bli en etablerad artist. Och när hon släppte sitt fjärde soloalbum, ”Det lilla”, finns där låten ”Lova mig själv”, som handlar om den kritiska blicken på sig själv: Jag lovar mig själv. Att behandla mig själv bättre. Inte titta så där. Inte prata på det där sättet. Jag lovar mig själv att le mot henne jag ser. Sen så lovar jag mer. Inte fan att jag ler.

– Det är en uppmaning att visa sig själv större självmedkänsla, inte vara så hård, säger hon.

För även om Linnea säger att hon nuförtiden är snäll mot sig själv nittio procent av tiden så kommer hon alltid att behöva påminna sig om detta.

– I många år var jag väldigt otillåtande och rent ut sagt dum mot mig själv – om jag inte presterade bra nog var jag inte värd något. Mitt eget värde kom inte ens i andra eller tredje, utan femte hand.

Och när självkritikens och -tvivlets frön sås i unga år hänger de lätt med upp i åldrarna.

– Det gjorde mig osäker utåt, och jag vågade inte riktigt säga ifrån ens när jag var med om situationer som jag förstod var fel. För när man har tryckt ner sig själv tillräckligt länge är det svårt att veta hur man gör när