Karolina och jon:– numera bråkar vi inte, vi förhandlar

● De har varit ett par i tio, nästan helt, bråkfria år.

– Men i början, innan vi liksom slipades ihop, så hittade vi varandras triggers, säger Jon. Jag vet ju precis vad jag ska göra för att Karolina ska f lyga i taket och alla propparna i proppskåpet ska gå. Och Karolina vet ju att jag är lite som ett barn, får jag inte min mat och min sömn så blir jag grinig, säger Jon.

– Ja, jag ger honom mat först innan jag tar en diskussion, kvinnlig list ..., säger Karolina och skrattar.

I början kunde de mera flyga på varandra. De hade båda med sig bagage från tidigare förhållanden och beteenden från dem.

– Du kunde fara på mig rätt hårt då, tills du märkte att du inte behövde det, säger Jon.

– Nej, jag har nog fått höja rösten för att höras tidigare, men sedan märkte jag ju att du lyssnar på mig utan att jag höjer rösten alls.

Och Jon i sin tur behövde peppas på lite för att han skulle våga ta för sig mer och stå upp för vad han vill och tycker, upplevde Karolina.

– Jag har aldrig haft något behov av att få sista ordet eller att ha rätt i varje diskussion, och kan lätt stå tillbaka, även i andra relationer, till exempel på jobbet, säger Jon.

– Nej, du är väldigt mjuk och ödmjuk och vill vara till lags. Bara för det är du inte mesig och låter dig bli trampad på, men du biter ihop ganska länge innan du säger något. Jag tycker ju att det är bättre att det kommer ut direkt om det är något, om man bär på det så finns det en risk för att något hinner byggas upp.

Och Karolina tyckte att Jon var otydlig när hon ville veta vad han verkligen kände eller tyckte om något och han inte uttryckte det.

– I början kunde jag gå på dig och verkligen provocera dig för att få fram en reaktion: ”Var har jag dig? Har du någon vilja där bakom? Så, säg det då!” Och då kunde det verkligen smälla till och så kom det fram, och då blev det lite: ”Wow, det fanns ju där!”

– Ja, Karolina har lärt mig att stå på mig mera och det har varit nyttigt för mig. Framför allt har det beh