Stark, frisk och självsäker. Sådan var Annie Lööfs självbild. Men när hon väntade sin andra dotter förändrades allt. Då upptäcktes att Annie hade en stor öppning i livmodern, och en snabb operation var livsnödvändig. Hon riskerade annars att förblöda. Här berättar Annie Lööf om livet med maken Carl-Johan, den dramatiska operationen och kejsarsnittet, utmattningssymtomen, hoten och om att bli kartlagd av en mördare.
AV ÅSA GÖRNERUP FOTO: CORNELIA NORDSTRÖM
Annie Lööf om hoten • Berättar i ny självbiografi • ”Blyg som barn”
● Under vår fotografering drar Annie Lööf obrytt ihop koftan över magen för att dölja en fläck köttfärssås på den vita toppen.
– För mig är det viktigt att visa att vi bara är människor. Att visa sin sårbarhet och mänskliga sida är också att vara stark, säger hon.
I självbiografin ”Också Annie” vill hon visa hela bilden av sig själv. Förutom att man får följa hennes politiska liv tar hon med sig läsaren i sina funderingar och vägval, nära och personligt. Hon berättar om förlossningarna av sina döttrar. Äldsta dottern Ester föddes hösten 2015. Precis som Annie en gång gjorde kom hon fem veckor för tidigt, välmående och frisk.
Med dottern Saga var det annorlunda.
Under hela graviditeten hade Annie haft ont. Smärtorna kom i skov, men ultraljudet visade att allt såg normalt ut och bebisen mådde bra. Vad ingen såg var att moderkakan hade börjat växa sig fast på livmoderväggen, som började luckras upp.
– En novembernatt vaknade jag av att jag behövde gå på toaletten. När jag gjorde en rörelse för att komma upp ur sängen var det något som sprack i magen. Jag fick så ont att jag hamnade i chock. Några dagar tidigare har jag rest i jobbet och sovit ensam på ett hotellrum. Jag var så tacksam för att jag var hemma, så min man kunde ringa en ambulans.
Annie hade en blödning vid levern, som man stoppade genom en titthålsoperation. Att livmodern var öppen såg man inte.
– På frågan hur ont jag hade på en skala ett till tio svarade jag sex, sju. Bebisen mådde bra och jag ville inte vara till besvär. Samtidigt sa jag att jag aldrig haft en sådan smärta. I efterhand vet jag att jag låg på nio eller tio.
Annie behövde syrgas och var så svag vissa dagar att hon måste ledas när hon skulle gå och borsta tä
