Anns tioåriga kärlekssaga gick i kras. Som nyseparerad skickade hon ut hjälp-sms till vännerna. Lita på att de kom. Vi träffade Ann och bästisten Sanna och pratade om relationer, bråk, medberoende – och vikten av äkta vänskap.
AV LINDA NEWNHAM FOTO: JEZZICA SUNMO HÅR & MAKEUP: ANNA FRID TACK TILL ODD MOLLY FÖR LÅN AV KLÄDER
Ann Söderlund & Sanna Lundell:
ANN SÖDERLUND Ålder: 51 år.
Familj: Barnen Ossian, 21,
Ilon, 19, Dante, 17, Bobo, 9, och Frans, 7.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är journalist, författare och bloggare.
Aktuell med: Poddarna ”Inte din morsa” med Sanna Lundell, ”Lillelördag” med Anitha Clemence och serien ”Good luck guys” på Amazon prime. SANNA LUNDELL Ålder: 44 år.
Familj: Sambon Mikael Persbrandt, barnen Olga, 22 (med Wille Crafoord), Igor, 17, Lo, 14, och Fox, 5.
Hundarna Moyo och Howdy, katten Pennywise, fem hästar och sju hönor.
Bor: På gården Stora Lundby i Sorunda och i övernattningslägenhet i Stockholm.
Gör: Är journalist, programledare, poddare och natural horsemanship-instruktör.
Aktuell med: Radioprogrammet ”Beroende” på P1 och podden ”Inte din morsa” med Ann Söderlund.
Så satt hon där igen, ånyo som Ann Söderlund själv säger, och kände sig ledsen och förvånad över att ytterligare en relation slutat i separation – de hade ändå kämpat, älskat, bråkat och terapiat. Hon tänkte på de stackars barnen. Tog på sig saker som inte blivit som hon tänkt sig med familjelivet. Och kände orättvisan i att män inte verkar ta på sig skuld på samma sätt.
Hon skickade i väg några sms till kompisar. Innehållet i dem spelade mindre roll. För egentligen gick det ut ett larm, ”hjälp, jag känner mig ensam och förvirrad”.
Då ringde de upp.
Eller kom förbi.
Väninnorna. Satte sig i soffan med henne, lyssnade, resonerade, analyserade, redde ut och kom med förslag.
– Likt Sherlock Holmes kartlägger de krisen och spaltar upp problemen så att de blir synliga. I stället för en stor jädra röra har man små munsbitar i lagom storlek, som man förstår hur man ska ta sig an, säger Ann.
Och sedan lockar vännerna till skratt. Man skrattar åt hela skiten. Eller i alla fall de delar av skiten som man redan nu kan garva åt. För skrattet lindrar och binder samman. De vet de, av egen erfarenhet.
– I slutet av dagen sitter man där och skrattar åt dråpligheterna, och då väcks känslan ”fy fasen vad bra vi har
