Alexandre Mazzia var en av Frankrikes unga lovande basketstjärnor. I dag är han den hyllade stjärnkocken vars krog AM fått tre stjärnor i Guide Michelin på rekordkort tid. Alexandre är även en av tre franska kockar som ska stå för maten under OS i Paris i juli.
Text | Urban Nilmander Foto | Carin Tegner, David Gerard, Matthieu Cellard
Jag är inte en basketspelare som omskolat mig utan en kock som har spelat basket, säger Alexandre Mazzia.
Vi sitter utanför det stora auditoriet på Madrid Fusion, en av världens största matkongresser. En omtumlad Alexandre Mazzia har just gått från scenen och i salen var det fullspikat till sista plats. Utanför stod ett par hundra som inte fick komma in.
– Det känns ovanligt att så många känner till mig och är nyfikna på det jag gör. Men självklart också fantastiskt, säger han.
Med sina 1,95 meter över havet intar han förstås ett rum bara med sin längd. Men när han väl satt sig ner på stol är det en lågmäld och eftertänksam person som berättar om sitt liv. Här finns absolut ingenting av de rockstjärnelater som en del av stjärnkockarna drar med sig.
Alexandre Mazzia är född och uppvuxen i Kongo och tillbringade en stor del av sina dagar på stranden vid Pointe Noire ”det hände att jag gick i skolan” och umgicks med fiskarna vid deras pirogbåtar.
– Jag minns tydligt hur de tog ur sina fångster och ibland gjorde de barbeques där på stranden. Jag kan fortfarande känna doften av tonfisk, räkor, sardiner och andra fiskar som grillades där på stranden. Och en skarp lukt av underbara kryddor och rätt mycket chili, säger Alexandre Mazzia.
Den här delen av Kongo kallas Côte Sauvage ”den vilda kusten” och ligger ungefär nio timmars bilresa från huvudstaden Kinshasa. Pappan arbetade med skog och skickade virke till Europa.
14 år gammal lämnade den rödhårige och långe fransmannen med italienskt påbrå sitt älskade Kongo och hamnade i ett okänt Frankrike.
– Det var en stor omställning, något helt nytt. Men jag var duktig i idrott samtidigt som jag älskade att laga mat, säger han.
Han blev ganska fort en duktig basketspelare i den franska ligan och blev också uttagen till ungdomslandslaget.
– Jag spelade i mer än tio år, men samtidigt lagade jag mat och bakade. Ju mer ansvar jag fick i köket, desto mer fick jag kliva bort från basketplanen. Till slut måste j
