En vän i vinvärlden

9 min läsning

Vin-Sverige ser i dag helt annorlunda ut än för 25 år sedan, inte minst gäller det utbudet där Allt om Vin varit en vägledande kraft. Tidningens insatser för bland annat beställningssortimentet och Årets Vinare har fungerat som både morot och piska på landets vinimportörer. Bengt-Göran Kronstam tar dig med på en nostalgisk tillbakablick.

Text | Bengt-Göran Kronstam Foto | Claes Löfgren

1. Det blev många när Allt om Vin öppnade dörren till beställningssortimentet. Från vänster: Mikael Mölstad, Bengt-Göran Kronstam, Sanna Lindberg, Gunilla Hultgren, Anders Röttorp och Håkan Larsson.
2. Bengt-Göran njuter i fulla glas av några giganter på vinlistan.
3. Årets vinare är Allt om Vins eget vinpris. Här hyllas de bästa vinerna och de som serverar oss dem.
4. Lilian Bylund (här med Gunilla Hultgren Karell) finns tyvärr inte längre bland oss, men var Allt om Vins fenomenala formgivare. Det blev många och långa arbetsdagar.

Tjugofem år är inte mer än en nysning i evigheten, men steget från dåtid till nutid är närmast oändligt när det gäller Allt om Vin. När tidningen grundades 1998 under namnet VIN & mat stod vi bara tre år från den dag då fyra av de fem alkoholmonopolen (import, tillverkning, restaurangförsäljning och distribution) avskaffades. Vid denna brytpunkt utgjorde härtappade viner fyra femtedelar (!) av den svenska vinkonsumtionen, importerade i bulk och buteljerade utan producentnamn av det statliga Vin & Sprit. En titt i gamla prislistor ger en hårresande kavalkad av det som i dag kallas ”hitte-på-viner” och som många tror är ett nytt fenomen.

Beyaz, Vino Tinto och Vin Rouge d’Algerie minns alla som var med. Men vad sägs om Bourgogne Vieux, Bordeaux Rouge och Côtes-du-Rhône, tre härtappningar som i monopolkretsar ansågs vara hedervärda smakprov från Frankrikes mest berömda rödvinsdistrikt? Vin & Sprit hade till och med en egen champagne: Couronne d’Or. Bottensatsen återfanns i de franska Vin Blanc Demi-Sec och Montrouge. De som gillade italienskt fick stilla sin törst i Chianti Rosso och kanske var det någon som ropade olé efter att ha smakat Parador, men knappast för att det var gott. Snarare sött, för att nämna en annan poäng som den unga generationen vinkännare tror är ett nytt påfund. Nej, allt tal om den gamla goda tiden hör inte hemma i svensk vinhistoria. Tvärtom och i detta har Allt om Vin varit Vin-Sveriges främsta språkrör.

Allra mest gäller detta det beställningssortiment som tillkom i samband med EU-inträdet. En förutsättn




Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar