Här råder kaosets lugna ro

Många Varbergsbor och en del turister har säkert sett skylten på trottoaren utanför Alexandra och Tommy Runemalms hus i centrala Varberg i slutet av juni.

”Välkommen in och titta på vår ros”, lockar den. Besökare får gå in genom porten till innergården, där en stor moschata-ros’Paul’s Himalayan Musk’ klättrar på gaveln till en gammal vedbod, över bodens tak till ett gammalt hönshus och vidare till äppelträdet.

Innergårdar är ofta oerhört charmiga, och kanske är Alexandras och Tommys charmigast av dem alla – men det händer att någon av rosbesökarna kommenterar resten av innergården med att ”det syns att ingen trädgårdsintresserad bor här”. Ack, så fel de har! Visst får diverse fröplantor stå kvar mellan de gamla och lite ojämna kullerstenarna, men det är inte av lathet eller brist på intresse, utan för att alla plantor som väljer att komma hit välkomnas och får finnas kvar. Likaså de flesta djur.

– Ibland kan jag höra Alexandra utbrista: ”Åh, men välkommen hit, lilla du!”. Då har hon hittat en självsådd växt som vi inte haft innan, berättar Tommy. Livet blir lite mer spännande om man kan se och uppskatta de här växterna. Ogräs? Nej, det kommer ju insekter på de där oinbjudna också.

På ett sätt ärparet petnoga med sin trädgård: så till vida att det inte får vara perfekt. Stress och krav gören sig icke besvär här ute i den lummiga grönskan, som nästan har stilen av en tropisk trädgård.

– Jag lider av en del psykisk ohälsa, och när jag mår dåligt mår jag bättre av att sätta mig här och titta på växterna, förklarar Tommy. Ju mer växter och ju mer

➙ kaos, desto bättre för min hjärna. Jag mår bättre när det är lite rörigt. Det är likadant inomhus, vi har många grejer och det är lite stökigt. Så vill jag ha det.

En gång röjde och rensade de lite mer i den ena rabatten utanför köksdörren.

– Men jag kände mig osäker, säger Tommy. Jag kan ju inte det här med ordning och rensat. Jag är bättre på det lite stökiga.

– Det blev i och för sig fint, men i motsvarande rabatt på andra sidan dörren kom det upp en stockrosmellan stenarna. Den hade vi inte fått här om vi rensat så noga överallt, säger Alexan