En rosenrosa dröm – det är Jessicas och Reines trädgård. Här blommar rosorna i mängder, men växterna får aldrig bli en stressfaktor – tvärtom. Här kan livets oro och frustrationer grävas ner i rabatterna.
TEXT ÅSA LANGEFORS FOTO JOSEFIN WIDELL HULTGREN ILLUSTRATION IANN EKLUND TINBÄCK
Det är som att träda in en dröm. En härlig, rosa, sagolik rosdröm. Redan den svartmålade portalen som markerar ingången till Jessica och Reine Anderssons rosträdgård är drömmigt inklädd med två blekrosa, ljuva skönheter, som mjukar upp hela entrén. När man går vidare längs husets gavel fortsätter ljusrosa och mörkrosa rosor att välla fram längs väggen och ut över rabatterna, där de möter de stramare, smalare spirorna av lila stäppsalviaoch kantnepeta. Den vitmålade bänken på andra sidan om den smala gräsmattan kommer snart att vara inklädd i den söta, småblommiga klätterrosen ’Valdemar’.
Runt det mjukt böljande gräset breder rabatter ut sig på alla sidor, fyllda med rosor i ännu fler nyanser av rosa. Aprikosrosa, rödrosa, magenta och lilarosa samsas med det ljusrosa och mörkrosa. Här finns småblommiga och storblommiga rosor, enkla och fyllda, klättrande och låga. De allra flesta är remonterande, det vill säga de blommar mer än en gång under säsongen. Rosbågar, spaljéer och portaler runt om i trädgården kläs in av klätterrosor, som rosa
’Constance Spry’ och ’New Dawn’, gyllene ’Alchymist’, ’Malvern Hills’ och honungsros, och ljuvt vitblommande ’Climbing Iceberg’ och ’Polstjärnan’. Det är ett smart sätt att snabbt få in höjd i en platt trädgård. Även här har rosorna fått fint sällskap av matchande perenner (fleråriga växter).
Att familjen Andersson bara har bott här i tre år ter sig nästan obegripligt. Hur kan man hinna få fram en sådan makalös rosträdgård på så kort tid? En hemlighet bakom den snabba fägringen ligger sannolikt i jorden. När Jessica och Reine anlade sina rosrabatter tillförde de rejält med kompostjord från den lokala återvinningen, samt kogödsel och planteringsjord på säck. Varje vår gödslar de också rosorna, antingen med kogödsel eller med växtnäringen Algomin.
Men det finns också en annan förklaring: Sorg, oro, frustration och ilska har behövt få utlopp någonstans, och då grävts ner i rosrabatterna.
– Trädgården har varit vår överlevnad de här åre
