”skugga passar mig!”

Det är knappast guld man gräver om man kör spaden i marken i kvarteret där Eva och Bosse Svensson bor. Sten och berg är vad som döljer sig strax under jordytan – och förr fanns det just ett stenhuggeri i närheten. De flesta villorna runt omkring byggdes under 1970-talet. Just den här tomten hade dock ingen nappat på, förmodligen för att den utgjorde något av en utmaning.

– Som trädgårdsentusiast såg jag nog fler spännande möjligheter än hinder. Det var lite blåögt, för det var verkligen en besvärlig tomt att bygga på, medger Eva.

Många sprängjobb blev det, vilket gav mängder av sprängsten. Det var Eva inte sen med att utnyttja. Hon passade också på när det ändå fanns en grävmaskin tillgänglig. Istället för att skissa upp sina planer stegade hon runt och drog upp riktlinjerna på plats. När hon inte riktigt visste vad som dolde sig under ytan var det helt enkelt lättare att känna sig för och ta nya beslut efterhand. Trädgårdens form fick mejslas ut och skulpteras fram med grävmaskinens hjälp.

Stenen användes delvis för att plana ut den sluttande tomten i den lägre änden med en upphöjd mur mot grannen. Där passade Eva och Bosse även på att gräva ut för dammen. Materialet användes också till stenkanter, stentrappor och kantsten – och som utsmyckning. Många större stenar användes för att skapa ett stenigt landskap i den högsta delen i väster.

– Här fanns redan skogsjord, och bakom tomten ligger ett grönområde med stora ekar, så trots söderläget är det ganska skuggigt längs hela bakre gränsen, förklarar Eva. Skugga passar mig!

Ingen jord fick köras bort. Rododendronfantasten Eva ser värdet i befintlig surjord ( jord med lågt pH-värde, som den i skogen), och hon tog tillvara allt som fanns.

I högdelen står också en grupp smaragdtujor, som bryter av och silar vinden. De stora stenblocken i surjordspartiet förbättrar mikroklimatet ytterligare. Här växer rododendron och azalea tätt, tillsammans med amerikanskt blåbär, lingon, strutbräken, guckusko och en och annan idegran. De allra flest