Pelargoner är så mycket mer än en ’Mårbacka’ på fönsterbrädan. Utbudet av sorter är enormt, och variationen imponerande. De är tacksamma, lättskötta och trivs utmärkt utomhus under sommaren. Dessutom är det enkelt att ta sticklingar av dem.
TEXT HENRIK HANELL FOTO BLOMSTERFRÄMJANDET/ANNIKA CHRISTENSEN, EMILIA FAHLGREN, LINA ARVIDSSON SUTARVE HANDELSTRÄDGÅRD, SÄVAR FRÖPLANT, SHUTTERSTOCK
Pelargon är en av våra mest uppskattade krukväxter, och har varit det under lång tid. Allt fler upptäcker tjusningskraften hos den. En bidragande orsak är den stora variation som växten uppvisar vad gäller växtsättet samt blommornas och bladens färg och form. Därtill är de flesta pelargoner lättskötta och finner sig väl till rätta både inomhus och, sommartid, även utomhus.
Mångfalden beror delvis på att pelargoner är enkla att föröka med sticklingar. Många äldre kulturarvssorter finns därför bevarade då de har gått vidare från generation till generation, och spridits till familj och bekanta. Det finns pelargoner för alla, och den som söker något speciellt kommer att hitta det. Till exempel finns en relativt ny pelargon-grupp, zonartic, som uppvisar blommor som inte alltid ser ut som klassiska pelargonblommor. Pelargoner kan också vara en inkörsport till en ny hobby: växtförökning. Faktum är att det inte är så svårt att genom pollinering ta fram frön till helt nya pelargonskapelser. En liten varning är ändå på sin plats: Öppnar man porten till pelargonernas förunderliga värld finns det en risk att drabbas av pelargonfeber – och då vet man aldrig var det slutar.
Pelargonsläktet innehåller fler än 300 arter, men merparten av alla de pelargoner som finns i handeln kommer från någon eller några av fyra vilda arter, som alla har sitt ursprung i Sydafrika: hjälmpelargonP. cucullatum, hängpelargonP. peltatum, hästskopelargonP. zonale och smutspelargonP. inquinans. För oss är pelargon en typisk krukväxt, men många arter är egent
