Vi är nog många som minns eterneller från barndomens sommarstuga, där mormor eller farmor hade dem på fetvadd mellan fönstren, och kanske en bukett på ett skåp eller på väggen. Nu är de torkade blommorna – evighetsblommorna – åter i ropet, och allt fler vill odla dem.
Eterneller är ett samlingsnamn för blommor som går att torka utan att de tappar form och färg. De kallas även evighetsblomster eller immorteller, och sådana finns det många, men det finns bara sex sorter som heter eternell, varav tre odlas som ettåriga och tre är perenna (fleråriga):
JätteeternellXerochrysum bracteatum, kan bli uppåt en meter hög och blommar med knubbiga, mångdubbla blommor i alla färger utom blått.
Rosene ternellRhodanthe chlorocephala, har dubbla blommor på omkring 50 centimeter höga, raka stjälkar och blommar i vitt och i rosa toner.
SideneternellRhodanthe manglesii, har glänsande, lätt nickande blommor i vitt eller rosa på en 30–40 centimeter hög, förgrenad stjälk.
PärleternellAnaphalis margaritacea, härdighet B, se sidan 101. En perenn växt, omkring 45 centimeter hög, med skyar av silvervita, små blommor i buketter. Den är nära släkt med ulleternellAnaphalis triplinervis, B, en marktäckande perenn med gråludna blad, och vita blomkvastar.
Curryeternell (curryört) Helichrysum italicum, C, är en mindre härdig perenn med silverfärgat bladverk som både doftar och smakar curry. Gula småblommor på uppåt 50 centimeter höga stänglar.
FÖRSÅ FÖR TIDIGARE BLOMNING
Alla de ettåriga eternellerna kan sås direkt på växtplatsen i maj, men för att de helt säkert ska hinna blomma före hösten är det säkrast att förkultivera dem mars–april. De kan även kallsås i ett kallt men frostfritt växthus, där de gror och kommer igång när det är varmt nog. Då får man tåliga, stabila plantor, och man slipper också avhärda dem (vänja dem successivt vid utelivet). För att spara plats och tid kan man med fördel så i grupper om 8�
