Äntligen höst och dags för den mångsidiga kålen att träda fram i rampljuset! Lär dig småskaliga eko-odlaren Pernilla Alexanderssons bästa tips och njut av recept med olika sorters kål i huvudrollen.
TEXT KARIN HYLANDER FOTO KARIN WILDHEIM
Rödkålen tar lång tid på sig för att växa klart – men vilka huvuden!
Pernilla Alexandersson går en inspektionstur bland kålbäddarna i Fjärås i norra Halland. Hon är en småskalig ekologisk odlare som sedan några år arbetar heltid med att bland annat sälja grönsaker till prenumeranter. Hennes 1 200 kvadratmeter stora odlingsyta är nogsamt inhägnad mot älg, rådjur och vildsvin, och nu vänder hon på täckblad, krafsar i jorden och samlar hårt knuten brysselkål i vänsterhanden till familjens middag.
Jo då, det ser ut som det ska.
Några eftersläntrare till kålfjärilar fladdrar vilset omkring i oktoberluften. Pernilla har ändå vågat sig på att lyfta undan det skyddande plastnätet från tunnlarna. Även om fjärilarna fortfarande kan lägga ägg på bladen kommer de inte att hinna utvecklas så att larverna kan göra skada.
Det är många djurarter som vill åt godsakerna.
– Egentligen är kål en lättodlad grönsak, kanske med undantag för blomkål och något mer. Utan kålnät går det dock inte. Men jag vill efterlikna naturen så mycket det går och försöker få på näten så sent som möjligt och ta bort dem tidigt. För utan nät hade jag inte fått någon skörd alls.
Några experimentplantor, som Pernilla har låtit stå otäckta över sommaren, ger syn för sägen. Spetskålen är illa gnagd och grönkålens kala stammar står som skelett i utkanten av landet. Men minsann om de inte börjar komma igen nu när fjärilssäsongen går mot sitt slut!
Här och där har sniglarna tagit sig en tugga. Ett och annat hål i bladen får man, som ekologisk odlare, acceptera. Men en ohejdad snigelinvasion klarar inget kålland. Pernilla använder flera metoder för att hålla sniglarna i schack.
– Viktigast är ankorna. Där de går sopar de helt rent, säger Pernilla medan de nio fjäderfäna av lantrasen svensk gul anka badar i pölarna runt henne.
Hela odlingen är dessutom omgärdad av en snigelbarriär och försedd med snigelfällor. Sedan brukar förstås Pernilla gå på snigeljakt också.
– Täckplasten, som jag använder för att mota ogräset och hålla jorden täckt, fungerar som snigelfälla. Det är bara att lyfta på den och plocka dem. De trivs i mörkret och fukte
