Ruinen var fallfärdig, övervuxen och full av bråte, men Birgitta och Sven såg möjligheten att förvandla den till en underbar och mycket annorlunda trädgård.
TEXT OCH FOTO ANNA ÖRNBERG ILLUSTRATION IANN EKLUND TINBÄCK
Där har Bergets Blommor sin odling av snittblommor.
Kanske måste man vara lite lagom galen för att våga sig på att renovera en gammal ruin. Det är inte en självklarhet att se möjligheter där många andra skulle se sanslöst slit och ett pengaslukande svart hål. Men när Birgitta Kjörck och Sven Andreasson köpte Frälsegården som fritidshus för ett tiotal år sedan följde en ruin med på köpet.
Nu är Birgitta inte någon nybörjare varken i trädgårdssammanhang eller i renoveringssvängen. Vid sidan om sitt skådespelaryrke har hon gått trädgårdsutbildning på Rosendals trädgård och genom åren tagit sig an projekt som att bygga idéträdgård hos Weibulls och att skapa utställningar på Nordiska Trädgårdarmässan och Ulriksdals Flower Show. Och hon har vunnit utmärkelser för sina bedrifter. Så man kan förstå ruinens lockelse hos Birgitta. Den var en möjlighet att göra något helt unikt.
– Jag har alltid tyckt om hemliga trädgårdar – vindlande labyrinter och dolda rum som inte upptäcks vid första ögonkastet, berättar hon.
Och vad kan sägas vara en mer väl förborgad hemlighet än en trädgård som ligger undangömd innanför höga, bastanta stenväggar? Murarnas värmelagrande förmåga och skydd mot vinden har dessutom bonusen att ge gynnsammast möjliga odlingsförutsättningar. Men att förvandla den övervuxna ruinen till en trädgård har inte gått snabbt. Det har varit ett projekt inom kategorin ”härlig lyx” och har anpassats efter tid, ork och ekonomisk möjlighet. Som sådan har det hela fått ske så sakteliga, lite i taget, samtidigt som paret också renoverat gårdens boningshus.
– Det hade aldrig gått utan alla hjälpsamma vänner och familjemedlemmar. Bara att röja bråte, sly och tonvis med sotig sten var ett kraftjobb. En del kunde göras med grävmaskin, men mycket var för hand, berättar Birgitta.
Så småningom hade de skalat bort allt och letat sig ner till den gamla ladugårdens golv och utfodringsrännor. Då tog arbetet med att renovera murarna vid, och sedan att hjortsäkra hela ruinen. Hjortar är vackra men icke förenliga med trädgård, så de behövde stängas ute. Nu är samtliga av de stora fönstergluggarna och porthålen försedda med galler eller rejäla portar och luckor av rödfärgat trä. Det gäller att vara noga med att
