Att ta hand om 90 bäddar med grönsaker vore trixigt för en ensam hobbyodlare. Men med 40 föreningskompisar går det lättare! Skörden blir stor och varierad – dessutom lär sig medlemmarna knep av varandra.
TEXT ANNA RÖKAEUS FOTO KARIN WILDHEIM
Klockan är 11 en lördag, och på Tillsammansodlingen i Mölndal har ett gäng odlare samlats för en arbetsdag.
– Idag ska vi gallra morötter, vattna med nässel- och vallörtsvatten och täcka med ensilage i potatis- och purjolökslanden. Och sedan ska vi så klart skörda: squash, bondbönor och sockerärter, säger Jonatan Sundelin, som är odlingsansvarig just denna vecka, till sina medodlare.
– På att göra-listan står det också att vi ska äta hallon och njuta av livet, tillägger någon, innan man sätter igång med dagens sysslor.
Alla brukar inte vara på plats samtidigt, men totalt har föreningen bakom Tillsammansodlingen 40 medlemmar som gemensamt sköter odlingar på omkring en halv hektar (5 000 kvm). Marken arrenderar de av Mölndals kommun, och här finns idag runt 90 odlingsbäddar med ettåriga grödor, samt delar med perenna växter, som bärbuskar och fleråriga grönsaker.
– Tillsammansodlingen grundades 2010 på initiativ av några från Omställning Göteborg – ett nätverk som vill att samhället ska bli ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. Att gå samman och odla sin mat lokalt med ekologiska metoder var ett sätt för dem att göra något konkret i den riktningen. Marken fick de ta över av en bonde som brukat den ekologiskt i decennier, berättar Sarah Heithausen, som själv blev medlem 2013.
Även för henne var det engagemang för ett mer hållbart samhälle som var fröet till odlingsintresset och som fick henne att gå med i Tillsammansodlingen.
– Ända sedan uppväxten i Tyskland har jag varit med i Greenpeace och informerat mycket om miljöfrågor, men jag kände att jag även behövde göra något praktiskt som gav ett mer tydligt och direkt resultat. För att skapa ett mer hållbart samhälle behöver vi också odla mer mat där vi bor.
2016 – efter tre år i Tillsammansodlingen – hade Sarahs odlingsintresse växt sig så stort att hon även ville ha odling som yrke. Hon flyttade söderut för att studera till trädgårdsingenjör och hortonom vid lantbruksuniversitetet i Alnarp, men nu, efter avklarade studier, är hon tillbaka igen. At
