(o)turligt äventyr

Så bedrövligt, tänkte Helena och stirrade dystert på det vita gipset runt sitt vänstra ben när hon satte sig ner på stolen vid köksbordet. Allt blir så irriterande bökigt. Bara en sådan här enkel sak,

Ida Östlund kommer gående, den vita käppen är liksom halvengagerad. Även hennes ledarhund, den svarta jaktlabradortiken Leila K, ser ut att vara på semester. Och det blir väl så, när fötterna vet prec

När jag var en liten lekte jag och mina syskon ofta i den stora skogen som låg alldeles intill vårt barndomshem. En dag hörde vi plötsligt ett ljud som lät som en gnyende bebis. Vi följde ljudet och h

Caroline Mohr vet känslan av sista gången det fungerar att gå på två ben, att känna fotsulorna mot marken. Att bära högklackat med två fötter. Att vara fullt rörlig. Och hon glömmer aldrig stunden när

Det var en sån där kväll då sjön låg stilla som ett blankt mynt. Luften var tung av solvarm barrskog och fuktigt gräs. Jag hade gått ner till bryggan som jag brukade. Den låg undangömd längst inne i v

Min favoritställning på redaktionen. Helst skulle benen hamna högre än huvudet så blodet strömmade upp till hjärnan för att hitta de fyndiga formuleringarna. En gång kom en arbetsterapeut och skrek så