Mobilen plingar till. Först en gång. Sedan idogt under ett par minuter. Just där och då var jag lyckligt ovetande att bara 700 meter från min bostad pågick de omskrivna dödsskjutningarna i Farsta.
PRENUMERATIONSÄRENDEN Ring 08-400 277 01 E-mail: pren.hc@egmont.se
Naturligtvis kunde mina vänner inte veta att jag befann mig på parkteater och bevittnade föreställningen ”Rebel Royale”. De ville bara checka att jag var okej. Tackar min lyckliga stjärna att jag denna eftermiddag inte valde den vanliga promenaden eller cykelturen, utan förkovrade mig med ett kulturellt inslag. Men sommaren blev för min del inte helt utan galningar.
I början av augusti gick färden till Roslagen. På den krokiga landsvägen skapades viss kö bakom husvagnen jag hade på kroken. Sträckan var kraftigt trafikerad i båda riktningarna och det blev lite problematiskt för bakomvarande att köra om.
För att inte vara i vägen svängde jag åt sidan vid Älmsta – dels för att titta till den lånade vagnen, dels för att vara hygglig mot dem som olyckligt hade fastnat bakom mig.
En skäggprydd man störtar fram och frågar: Är det din husvagn? Så långt artigt. Sedan vaknade den blodtörstiga varulven inom honom. Jag blev inte skjuten, men indirekt söndersliten och halshuggen. ”Hur i h-vete kan du vara en sådan jubelidiot, tattare, vägsnigel” (och ett antal ord som inte passar i tryck). Blodröd i ansiktet av ilska fortsatte han utskällningen: Du kan köra upp din husvagn i …
Ja, ni vet var! Lugnt och sakligt förklarade jag (kunde bara inte låta bli): Ledsen, men du har kalkylerat helt fel, den skulle aldrig få plats. Vinkade därefter farväl. Han gav mig ett specifikt finger i retur samtidigt som han gav ena backspegeln en kyss med handflatan och skrek ”husvagnsjävlar”. Själv skakade jag på huvudet, justerade spegeln och rullade vidare. Att spy galla f�
