Tråååkigt för barnen på semestern? Det kan finnas roligare saker att göra än att sitta framför surfplattan i husvagnen eller husbilen. Följ med när Tyra, sju år, testar aktiviteter i mellersta Bohuslän och skapar sina resminnen vid ritblocket efteråt.
TEXT & FOTO: Per-Andersson Ek FOTO: Tyra Andersson
HOPPA I HÖ ELLER KOLLA LEOPARDER
Djuren kunde vänta. Fanns det en lekplats vid ingången till själva parken var den förstås viktigast just där och då. Sedan var det bara att välja, sällsynta djur till vänster eller lantgården till höger. Det fick bli gården via en tunnel under vägen. Där skulle det gå att hoppa i hö, något som var vanligt förr men lite svårare när dagens hö är inplastat i hårda balar. Fast någon loge med stor höskulle fanns inte, istället en lucka i golvet som ledde till höet. Det gick i alla fall att känna det kittla i magen, bli dammig och få strån i skorna innan det var dags att kolla in stallar och boskap. Nästan alla djur var ute i hagarna eftersom det var varmt, men det gick att klappa ett Linderödssvin som omgavs av sina kultingar.
Tillbaka i själva parken började vandringen på de träbroar som leder förbi burar, voljärer och hagar. Den mäktiga amurtigern kunde bara skymtas där den låg uppe på en klippa och berguven var nästan osynlig där den smälte ihop med bakgrunden. Men en flicka i tioårsåldern hade full koll och lotsade Tyra fram till snöleoparden som dåsade på ett tak och till pallaskatten som mönstrade oss med vaksam blick. Det var en riktigt bra dag för besök, nästan alla djur var synliga trots värmen. Andra dagar kan den röda pandan bara skymtas som en pälsboll högt uppe i ett träd. Nu var en framme och drack vatten, putsade pälsen och balanserade på några stockar innan den klättrade in i sin holk. Roligast var att låna morfars kamera, då gick det att zooma in djur i närbild och testa sig fram.
– Det är jätteroligt att ta kort, säger Tyra.
– Bilder, rättar morfar. Det värsta du kan säga till en pressfotograf är att han eller hon tar kort. Tyra tog massor av bilder på en huggorm, på getter, en vildrenskalv, fåglar och en liten sisel som gömde sig i högt gräs. Inne i sköldpaddshuset kröp hon ner på knä med kameran mot glaset för att komma så nära djuren som möjligt. Den långa promenaden runt parken tog på krafterna som behövde fyllas på. Serveringen inne i parken hade inte öppnat före midsommar så Tyra fick nöja sig med en bulle och två glassar. Sedan var humöret på topp igen.
