Halvtom eller halvfull? Svaret är subjektivt, men för oss är detta inte något vi behöver bekymra oss om.
TEXT & FOTO: Lars-Erik Paulsson
”MEN MONSIEUR! Här i Frankrike fyller vi inte flaskorna, vi byter dem.”
Året var 1979 och vi (författaren med hustru) var ute på vår första längre utlandsresa med husvagn. Förutseende som vi alltid varit, hade vi förberett oss med en adaptersats – en mörkblå plastlåda med halvtransparent lock med ett antal mässingnipplar – som, hade försäljaren lovat, skulle göra det möjligt att fylla på gasol i en svensk flaska i nära nog alla europeiska länder. Men inte i Frankrike!
”Här i Frankrike fyller vi inte flaskorna, vi byter dem” återupprepade den mustaschprydde och skärmmösseförsedda mannen när jag försökte förklara att de tomma flaskor han byter in säkerligen måste fyllas någonstans. ”De hämtar dem med lastbil”, avslutade han konversationen. Vilka ”de” var, och var de höll till, fick vi aldrig något svar på …
Ett par år senare hade jag förmånen att för första (men definitivt inte sista) gången besöka den stora internationella husvagns- och husbilsmässan Caravan Salon International, som på den tiden ägde rum i Essen. Lite undanskymt i en av de många hallarna fanns gastanktillverkaren Wynen-Gas, som presenterade en stor nyhet: En gastank – som vanligt när det gällde Wynens produkter – i knallröd plåt med samma form och mått som en vanlig elvakilos gasolflaska.
DETTA HÄNDE SIG på den tiden när det från de svenska myndigheterna utgått ett påbud om att inleda en övergång till det mer miljövänliga drivmedelsalternativet gasol för Otto-motorer, och morot för denna övergång var bland annat en attraktiv beskattning av gasol som motorbränsle. Antalet tankningsmöjligheter för gasol hade därför ökat i Sverige, så naturligtvis fick en ”Tankflasche” följa med hem efter mässbesöket. Nu kom också en av de adaptrar vi inhan
