Lättillgängliga badplatser som bara ligger en kort avstickare från större vägar kan vara ett underbart avbrott under långa bilresor. En av de bättre på västkusten är fantastiska Lagaoset vid Tönnersa naturreservat strax söder om Halmstad blott ett par kilometer från E6:an.
TEXT & FOTO: Niklas Kämpargård
resa BAD VID LAGAOSET
SÅ FORT du lämnat motorvägen försvinner ljudet av trafik i fjärran. Vid Lagaoset, alltså i deltalandskapet där Lagan rinner ut i havet kan du njuta av salta och söta bad på en och samma gång. Antingen i havet eller i Lagans söta vatten strax innan det rinner ut i Laholmsbukten. Det blir snabbt fullt på parkeringen i högsommartid (det finns särskilda platser för husbilar), men under för- och eftersäsong är det rena rama paradiset. Missa det inte.
Det är svårt att inte gilla denna unika plats. En doldis inte långt från Trafikverkets rastplats uppe vid motorvägen.
Från toppen av den högsta sanddynen vid utloppets norra sida har besökarna en fantastisk utsikt över Laholmsbukten och Bjärehalvön. Allra vackrast är platsen sent på kvällen då sommarsolen sjunker ner i havet och färgar sand, himmel och vatten rött och gult. Redan från rastplatsen ser du hur Lagans vatten blandar sig med Laholmsbuktens salta. Hur sediment från ån sprider sig i havet och hur fåglarna trivs i det unika deltalandskapet. Det är ingen hemlighet att detta är en av E6:ans absolut finaste platser.
Märkligt nog är det få bilister som ens lägger märke till naturområdet när de passerar över Lagan i minst 120 kilometer i timmen. Inte ens husvagnsglidarna kastar en blick över axeln för att få en glimt av ån och deltat som de passerar i ett högt tempo.
REDAN PÅ 1800-talet beslutades om ett antal trädplanteringsprojekt längs hallandskusten för att försöka komma till rätta med den omfattande sandflykten. Tanken var att trädens rötter skulle binda sanden vid marken och göra det svårt för vindarna att ta med sig den ut i havet.
Ändå är det just tallarna och den underliggande vegetationen som hotar sanddynernas existens. Inte för att sanden blåser bort utan snarare för att vegetationen sluter sig och täcker sanddynerna med gräs, vresrosor och lövsly.
Det har till och med gått så långt att vissa arter som tidigare var vanliga i naturreservaten numera är utrotningshotade. Det var framför allt dansken JO Bruhn, anställd av den halländske landshövdingen som under 1800-talets mitt drev ett antal planteringsprojekt här. Syftet var gott, men miljoner plantor av sandrör och strand
