Efter decennier med billiga tyger från Asien är intresset för svenska kvalitetstyger återigen på topp. Det märks inte minst på Växbo Lin i Hälsingland där det producerats svenska kvalitetstyger i linne ända sedan år 1990. Missa inte ett besök i sommar.
TEXT & FOTO Niklas Kämpargård
resa VÄXBO LIN
DEN LILLA textiltillverkningen 15 km utanför Bollnäs är precis som fabriker var förr i tiden. Inte utseendemässigt, det är snarare en klassisk byggnad med alla faciliteter som krävs för en modern produktion, utan snarare för att den ligger mitt i skogen långt från industriområden och gigantiska lådkomplex i ett stadsnära shoppingområde. Att bygga fabrik på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet handlade snarare om att bygga på mark som fanns i närheten.
Arbetskraften fanns i byn och varför köpa dyra industritomter i en större stad när det gick att bygga på mark som de redan ägde eller åtminstone kunde köpa av en granne. Dessutom var det på landsbygden som vattenkraften var som mest utbyggd. Precis så tycks Rolf Åkerlund ha resonerat när han 1990 tillsammans med en gäng bybor bestämde sig för att starta textilfabrik samtidigt som den svenska textilproduktionen flyttade utomlands.
– Vi är så oerhört glada att han vågade, säger Jacob Bruce som tillsammans med hustrun Hanna köpte fabriken sexton år senare utan någon egentlig erfarenhet av branschen.
Istället handlade köpet om ren passion och längtan efter att arbeta med något beständigt. 1993 sommarjobbade Hanna Bruce på Växbo Lin som guide och fascinerades av de väldiga maskinerna och av den svenska linneproduktionen. Under 1700- och 1800-talet var Hälsingland dominerande då det både fanns vattenkraft och lätta jordar här som gav utmärkta förutsättningar för att odla lin.
TA BARA Flors linnemanufakteri i Mohed som under sina storhetsdagar på 1700-talet sysselsatte ett par hundra personer och till och med var kunglig hovleverantör. Detta gav inte bara Hälsingland ett fint rykte som textilproducent utan förde också med sig en stor rikedom till bygden.
Av inkomsterna från skog och linneproduktion kunde bönderna uppföra flera av de pampiga Hälsingegårdarna, där sju gårdar från 1800-talet numera är grunden i detta världsarv.
Totalt finns det någonstans runt 1 000 Hälsingegårdar i någorlunda skick där de flesta fortfarande används som bostäder.
Numera är den lilla byn Växbo, det finns till och med ett Östra och ett Västra, en besöksidyll där kvarnmiljöerna längs Växboån sticker ut
