De flesta av oss måste kämpa för att ens lyckas slå i en spik. För andra gör händerna precis det de önskar och resultatet blir till det vi andra ser som mästerverk. Carl Anderberg kallas ibland canespönas okrönte mästare, ett epitet som bekräftas av de flesta som har testat hans fantastiska flugspön av bambu.
TEXT OCH FOTO: JOHAN KLINGBERG
DET ÄR FÅ människor som har haft privilegiet att kalla sig flugfiskare i mer än 60 år. Att dessutom ha byggt splitcanespön under ett halvt sekel finns det knappt någon annan som har gjort. Carl Anderbergs intresse för flugfiske tog fart under 1960-talets Lapplandsresor. Älvarna var då relativt ofiskade, åtminstone av flugfiskare, och bestånden som fanns av öring och röding vågar vi knappast drömma om idag.
Denna tidiga vårdag ska vi träffas hemma hos Carl i Skänninge. När jag passerar förbi det charmiga lilla torget mitt i staden kan jag inte låta bli att förundras. Säkert har det sett ut på samma sätt sedan Carl XII:s tid? Hela nejden andas av kulturhistoria där både kungar och adelsmän har passerat genom århundradena. Att bo i den här delen av Sverige måste vara en guldgruva för den som har ett stort intresse för historia. Precis det har Carl, det finns nämligen inte någon fråga inom det området han inte kan svara på.
Som människa fascinerar Carl på flera plan, inte minst genom sin långa erfarenhet som flugfiskare. Han har ju liksom varit med hela vägen från att det svenska flugfisket en gång tog fart. Även hans tankar kring flugkonstruktion är intressant. Idag ser han sig nog främst som harrfiskare men tankarna kring flugmönster för både öring och röding finns alltid med. Trots tusentals fiskar tagna på de egenbundna flugorna är det ändå hans erfarenhet som spöbyggare de flesta är nyfikna på.
Intresse för spötaperingar
Precis som under mina tidigare besök välkomnas jag med kaffe vid soffbordet. På väggarna hänger målningar av konstnärer jag aldrig har hört talas om, men var och en har enligt Carl en berättelse som han eller hustrun Anita har fastnat för. I bokhyllan intill står täta rader av bokryggar, titlarna avslöjar en ägare med ett stort intresse för det mesta som rör flugfisket och dess kultur.
På bordet ligger ett vackert canespö upplagt mellan kaffekoppar och kakfat. Jag lyfter upp det och väger underdelen lätt i handen. När jag nämner att det är vackert, får jag mest en fnysning som svar.
För Carl är det kosmetiska sekundärt. Han ser sig främs
