Relationer fiskare emellan kan vara självklara, eller slumpmässiga. Rivalitet blandas med medkänsla. Ted Logart funderar över en människa som gett honom insikter vid laxälven.
TEXT OCH BILD: TED LOGART
2023 VAR INGEN LAXSÄSONG att minnas. Inte för de stora laxstegen i alla fall. Istället var det monstertrålare, kraschande strömmingsbestånd och nutidshistoriskt svaga uppgångar som var det förhärskade. Men det visste vi inte när Kristian fick säsongens första lax på Kengis.
Inte heller när han strax därefter, fick han den andra. Den var 117 centimeter och förmodligen den finaste laxen jag någonsin sett. När det sedan kröp fram att han på väg upp, tvärstannat i Kalixälven och nypt en där också, kändes allt helt väntat och att vi där och då stod inför en laxsäsong värd namnet. Men alla som var där vet att 2023, då hade laxfiskare inte mycket att glädjas åt. Och det är onekligen sådana år, det är lätt att vända blicken mot i backspegeln.
Möten
På sätt och vis är vår historia gemensam. Den som handlar om laxfisket. Min och Kristians. Han är några år yngre men som laxfiskare har vi närmare 25 år tillsammans. De första, drygt tio år, kände vi förstås inte varandra. Likväl påverkade han mig mer än de flesta.
År 2013 var första gången vi träffades. Det var på Kengis bruk i Torneälven och jag kom något sent den dagen. Sveriges nationaldag hade precis passerat när en Stridsman från Kangos stod med spöet i en djup båge och jag kom springandes ner till Boat pool i underställ och med andhämtning högt upp i bröstet. Han hälsade inte och det gjorde knappast jag heller.
Lars Munk var också där och Lars hade jag träffat året innan. Då hade Lars, på mer eller mindre samma plats, fått en 117 centimeters lax i början av juli, inte mer än 15 minuter efter att vi skakat hand på grusparkeringen invid den där stora, gamla skolbyggnaden.
Skynket i rött
Lars nickade i min riktning men behöll blicken fäst på Kristians fluglina som skar rätt i ner i det svarta vattnet, knappa tio meter från strandkanten. Torneälven, kall och försommarhög, och strax innan hade en rottingsoffa glidit förbi med strömmen som om det vore den självklaraste saken i världen.
Där ute fanns en alldeles nykommen storlax som mätte 116 centimeter. Men det visste vi förstås inte då.
Efter landning trampade jag runt b
