Öring på tvåhands

VATTNET ÄR STRÖMT och djupt, med vadarstavens hjälp känner jag mig försiktigt fram över den ojämna botten. Vågar inte gå ut många meter och bakom mig sticker granarna ut sina grenar som långa mörkgröna klor, redo att snappa åt sig både flugor och fluglinor som kommer för nära. Innan första kastet matar jag ut drygt tio meter lina från rullen. Hela klumpen ligger utanför spötoppen när spöet lyfts med en mjuk rörelse, följt av en vridning, kort paus och så fram igen. Klumpen seglar i väg tillsammans med ett par meter skjutlina utan minsta ansträngning. Sekunden senare rullar tafsen ut och flugan dimper i med ett litet plopp. Inga problem att få ut linan trots att storskogen flåsar i nacken.

Kastet är inte speciellt långt med det är avsiktligt, jag brukar alltid börja fiska av området relativt nära, för inte missa några fiskar. Ibland är inte ens halva klumpen utanför toppöglan. Denna gång något längre. Vattnet tar tag i linan och för den med sig i rask takt. Flugan simmar snett över strömmen för att sedan svänga in mot strandstenarna och parkera. Den får hänga kvar där en liten stund innan ytterligare ett par meter lina dras av rullen, resten av skjutlinan tas hem och ett nytt kast påbörjas. Linan flyger i väg utan minsta problem. Granarnas klor är redan glömda. Med tvåhandsspöet behövs inte mycket kastutrymme.

Jag upprepar proceduren ytterligare ett par gånger. Snart fiskar flugan nära 25 meter ut, känner mig nöjd med avståndet. När kastet är utfiskat är det dags att gå vidare ett par meter nedströms, före nästa kast.

Öring på tvåhands

Fiske med tvåhandsspön har fått allt mer uppmärksamhet ihop med öringfiske både hemma i Sverige, men även utomlands. Det är inte längre bara lax, havsöring- och steelheadfiskare som använder sig av tvåhandsspön. Begrepp som ”Trout spey” har dykt upp och så även klumplinor som har anpassats för låga vikter. Plötsligt är det poppis att svinga små nymfer, våtflugor och i visa fall även torrflugor efter öring med lätta t