Nu är det åter tid för den stora sjösandsländan att kläckas. Anders Nicander följer med proffset Tom Gustavsen till en liten sydsvensk sjö där öringarna växt sedan yngel och nu stiger till en fluffig torrfluga.
TEXT OCH FOTO: ANDERS NICANDER
VI KOMMER PRECIS i slutet av några dagars intensiv sländkläckning. På vattenytan vilar ömsade nymfdräkter. Det är den stora sjösandsländans tid och livet i den lilla sjön tycks helt kretsa kring dessa spröda varelser. Öringen har frossat i sländor både på och över ytan och har nu gått över till att bara plocka kläckande sländor som inte hunnit fälla ut sina vingar utan fortfarande hänger i ytfilmen. I det stadiet är de lätta byten för öringarna som har blivit lata av överflödet av mat. De föregående dagarna har vi sett hoppande öringar som tagit sländor långt ovanför vattenytan och hört explosionsvak när stor fisk attackerat med full kraft.
Det är en fantastisk tid på året. Naturen har återhämtat sig efter vintern men är fortfarande ung i sin grönska. Vi är ensamma vid sjön trots att det är årets kanske finaste fisketid. En utdragen kläckningsperiod har gjort att de flesta av klubbens medlemmar hunnit få uppleva skådespelet.
I det här vattnet simmar inga fenskadade fiskar från odlingar. Klubben arbetar med avelsfiskar och kläcker fram ögonpunktad rom som sedan sätts ut i ett tillflöde. Så nära naturlig fisk man kan komma med andra ord. Vattenkvaliteten är mycket god och insektslivet är rikt som i en jämtlandssjö. Naturen här påminner också en hel del om Jämtlands inland innan det övergår i fjäll i väst.
Multifunktionell fluga
Jag är gäst i dag och min värd är Tom Gustavsen från Uddevalla. Han brukar guida turister och sportfiskare på havsöring- och makrillfiske på i fjordarna men hans stora passion är kortdistansfiske på öring.
Vattnet vi fiskar i kunde inte vara mer lämpat för den typen av fiske. Redan när vi ror båten över sjön till en vindskyddad vik kan vi se att fisken vakar helt inne vid strandbrinkarna. När vi dragit upp båten och kryper fram över krönet på en liten udde kan vi spana ner i vattnet. Det dröjer inte länge innan en stöddig öring kommer strykandes alldeles utanför strandgräset. De gör så, väljer en liten vik eller kant där de simmar fram och åter. Sitter man länge kan man lära sig deras rytm och på så sätt lägga ut flugan när fisken är så långt bort att man inte riskerar att störa den och sedan vänta
