Olika räkimitationer har använts av laxfiskare sedan mycket lång tid. Idag är de fortfarande lika populära, här visar Håkan Karsnäser en klassiker i en kaskad av färger.
TEXT: HÅKAN KARSNÄSER FOTO: MORTEN VALEUR
LAXFLUGORS UTSEENDE OCH stil har skiftat genom åren, från att tidigt enbart bestått av fjäder och silke till att bindas med olika typer av hårmaterial. Även valet av hår har skiftat kraftigt. Tidigt bands de hårvingade laxflugorna främst med material från hjort, ekorr- eller kalvsvans, vilket alla har det gemensamma att de till strukturen är ganska styva. Under 1980- och 90-talet skiftade man, framförallt i Skandinavien, till att använda mjukare hårmaterial från rävsvans och mårdhund. Då övergick man även till att binda laxflugor främst på tuber.
Imitationer av räkor
På senare tid har man till viss del återgått till hårvingar av ekorre och hjortsvans. Särskilt populära har de så kallade Shrimpflugorna blivit. Det karaktäristiska för dessa flugor är en lång stjärt, bunden av bucktail och crystal flash, tvåfärgad kropp, kort vinge och kraghackel. Flugorna har utvecklats och populariserats på de brittiska öarna, men också rönt stort intresse även här i Sverige.
Det som inte många känner till är att det tidigt bands laxflugor som kallades för shrimps och grubs. Dessa skulle imitera räkor, därav namnet shrimps. En av de mest kända shrimpflugorna är utan tvekan General Practitioner. Den bands första gången 1953 av överste Esmond Drury. Förutom att vara upphovsmannen bakom GP, har han även gett namn åt en trekrok som används för att binda flugan. GP binds med ett antal fjädrar från guldfasantuppens bröst, tillsammans med tippet från samma fågel, isbjörnshår, tupphackel och en kropp av rött sälhår.
Långa hackel
Då räkor förflyttar sig med stjärten först, bands shirmpflugor med hår och långa hackel som stjärt för att imitera räkans spröt och klor. För att imitera den blanka ryggen använde man ofta två djungeltuppfjädrar som en kort vinge, bunden som ett tak över ryggen på flugan. Det var främst den blanka utsidan och inte själva färgen på fjädrarna som var anledning till att de användes. Många menar även att de klassiska speyflugorna med sitt mjuka långa tupphackel och vinge av mallard, ska imitera en räka. Det kan mycket väl vara så, eftersom hacklet på speyflugorna skall bindas in med rotändan längst bak vilket gör att fibrerna är som längst vid krokböjen och kortare längre fram mot h
