Strategi för djungelfiske

7 min läsning

Över hela landet finns tusentals små spännande strömvatten som tyvärr många förbiser. Här kan finnas en stor potential, inte minst som ett närliggande hemmavatten. Dessvärre omges de ofta av djungelliknande miljöer som gör flugfisket svårt. Peder Wigdell ger sina strategier för hur fisket i småvatten, omgivna av träd och buskar, enklast går till.

TEXT OCH FOTO: PEDER WIGDELL FOTO: JOHAN KLINGBERG

Fiske i svensk djungel bjuder på många utmaningar.

FINNS DET DJUNGEL i Sverige? Nej, kanske inte i ordets rätta bemärkelse men det finns vatten där omgivningens vegetation faktiskt mer eller mindre påminner om just en djungel. Oftast är dessa ”djungelvatten” av mindre storlek och finns över hela landet. Jag tänker på de omsusade öringbäckarna på det småländska höglandet eller de klara småströmmarna i det norrländska inlandet. Eller varför inte de lätt grumlade slättlandsåarna i mellersta delarna av vårt land. Hur många av oss har inte förbannat det prekära läget när vi ser fisken aktivt äta under utstickande grenar, vid roten av den strandnära busken eller under uthängande grästuvor? Särskilt när det saknas utrymme att kasta eller placera flugan korrekt på grund av alla grenar.

De flesta av oss flugfiskare föredrar öppna lägen där det går att nyttja spöets fulla längd och dessutom rikta bakkastet som vi vill. Trånga och svåra lägen i ett litet vatten kan lätt omvandla en bra dag till svår frustration och många, många förlorade flugor.

Frågan vi alla ställer oss: Hur gör man då för att nå dessa svårplacerade fiskar när omgivningarna gör allt för att stoppa oss?

Svaret är att det behövs en strategi. Men före vi går till verket är det läge att varva ner en stund, kanske bara gå och titta vid de platser som brukar hålla fisk.

Säker landning

Det finns några saker att tänka på innan vi ens försöker oss på att kasta mot en vakande fisk. Börja med att planera strategin bakifrån i det det kommande händelseförloppet. Fundera på hur fisken ska landas när den väl tagit flugan. Av egen erfarenhet vet jag att landningen många gånger kan vara betydligt svårare än att lura fisken att ta flugan. Vem minns inte när man i ungdomsåren kikmetade eller kikpimplade mellan bryggans brädor. Fokus var helt riktat till att övertyga abborren att ta masken eller mormyskan. Därefter uppstod sedan problemet: Hur skulle den krokade fisken sedan kunna dras upp genom springorna? Tänkte inte på det ...

Hur ska då la

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar