Glittrande sländvingar

8 min läsning

I somras ställdes allt på ända när Johan Klingberg fick följa med vännerna till favoritån i Norge. I stället för nattsländor präglades öringen och harren av simsländor. Vem sjutton har imitationer av simsländor?

TEXT OCH FOTO: JOHAN KLINGBERG

I väntan på att sländorna ska landa ...

I STUGAN LIGGER ALLA väskor och prylar i en enda stor hög framför dörren, vi pustar ut och njuter av nykokt kaffe. Det kommer att bli många koppar under den följande veckan, för nu efter den dryga bilresan, är vi äntligen på plats. Ån för vårt besök hittade Carl för många år sedan, därefter har den blivit en favorit, ett vatten att längta till. Jonas och Stefan håller som bäst på att fixa med spön och linor, Carl tar det som vanligt lugnt och passar på att göra en översyn i sin stora flugask.

– Förra året hade vi gott om simsländor hela veckan, jag hoppas att det blir mer av den varan även i år, säger Carl.

Simsländor, vem sjutton har något sådant med sig i asken, tänker jag tyst för mig själv. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag annars mest är van vid åsländor, vassländor och sandsländor. Tankarna om de forssländestora simsländorna trängs bort, nattsländor kommer garanterat att vara ett säkert kort om kvällarna här också. Så är det ju annars överallt i Norge, det vet ju alla ...

En doft av öring

Efter att de mest nödvändiga bestyren är avklarade går vi på rad ner till ån för inspektion. Spöna är självklart riggade, skulle någon fisk visa sig är det ju liksom dumt att låta bli att försöka, man vet aldrig. Carl och vi andra njuter av den vårlika doft som omger oss. Inte undra på det, vitsippornas blad syns fortfarande sticka upp bland riset här och var, det är flera veckor senare här än hemma.

I den första poolen, den som bildar en kraftig krök före ett kort strömparti, syns än så länge inte ett liv. Vi sätter oss på rad och jag får höra om förra årets spännande vakplatser både upp- och nedströms.

– Här i bäcken intill såg jag alla de där molnen av svärmande simsländor, pekar Carl.

Än så länge syns inte en enda slända, men de kanske kommer? Så brukar det ju vara, spinnerna kommer fram på kvällen. Inom mig finns sedan i vintras en svår längtan att kasta och fiska i ån som jag har hört så mycket om. Visst är det trevligt att sitta ner och snacka, men just nu går det inte. Jag vet att systemet hyser både harr och öring, den senare är ju min favorit men harren lockar ocks�

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar