När drömresan gick i kras, återstod för Leif Milling att testa ett wildcard i Marsfjället. Där träffar han guiden Guhuru Milta, en levnadskonstnär som berättar om sin fasansfulla barndomsresa till Sverige. Idag är han en uppskattad lärare och en sann kulturbärare av det svenska flugfisket.
TEXT OCH FOTO: LEIF MILLING
VID BORDET SATT hela den Svenska flugbindningseliten, det var ”Knytkallas” i Umeå.
Hemmasonen Guhuru Milta satt vid kortänden, där fick hans frisyr plats. Gäddflugfisket mästare Niklaus Bauer satt mittemot. Han med ett skägg som även detta var imponerande stort. Det rådde ingen tvekan om att de båda profilerna verkligen förtjänade utrymme.
Niklaus hälsade oss välkomna till bords innan han frågade Guhuru om anledningen till att han hade denna stora frisyr.
Det blev tyst vid bordet. Frågan var inte bara oväntad utan även närgången.
Vanligtvis brukar samtalen flugfiskevänner emellan handla om längd, vikt, antal fiskar och flugmönster, men vi fick höra en mycket gripande berättelse från Guhuru, ett före detta gatubarn som än idag inte vet sin egen ålder.
Fraktbåt till England
Han vet att han föddes på Tobago. Där finns rötterna. Där började hans historia.
– Min mamma mördades inför mina ögon när jag var fyra år. Pappa lämnade mig till ett plantage där jag fick arbeta för mat och tak. När jag blev stor nog för att fly tog jag mig till grannön Trinidad. Det var inte svårt att gömma sig på någon av färjorna som gick mellan öarna. Vi var flera hemlösa barn som sedan lyckades ta oss till England som fripassagerare. I London slängdes vi av för att fortsätta som papperslösa gatubarn. Vi bodde nere i tunnelbanan bland tjuvar och banditer.
Efter några månader träffade jag en person som hade kontakter i Sverige. Hon ordnade med fosterföräldrar åt mig. Det blev i en liten i by utanför Tärnaby som jag fick mitt nya hem. En familj med ett litet jordbruk gjorde mig till svensk. Skolan gick bra, så bra att jag kom in på lärarhögskolan i Umeå. Där blev jag skollärare men även flugfiskare. Ja, nu sitter jag här som Svensk men till det yttre med spår från mina rötter, berättar Guhuru.
Tack Niklaus för att du frågade, sa Guhuru och tillade att det var sällan han haft tillfälle att berätta om sin bakgrund, den är för mörk.
En konstnärssjäl
Jag ser framåt, jag lever varje dag och nu tänker jag liva upp stämningen med en låt, fortsatte den före detta uteliggaren. Han hade gitarren med sig, den som han givetvis hade byggt själv. Nu vet jag att han bygger det mesta själv. Hans mejladress är splitcaneumea@gmail.com,
