Flugfiske har alltid varit den perfekta tillflykten. Och ju mer du fiskar, ju lättare blir det att välja fisket framför allt annat. För utan det, skulle allt det andra faktisk inte betyda något.
TEXT OCH FOTO HÅKAN STENLUND David Brower
DET FINNS EN sträcka på Juktån i Västerbottens inland som är min kyrka, eller tempel om du nu hellre har en sådan religiös åskådning. Varje gång jag är där vet jag att allt är som det ska. Varje gång det inte är som det ska, tänker jag att jag är där. Och då ordnar det sig. Platsen är vacker. Storvuxen granskog som lämnats orörd. Ån som slingrar sig fram över kattskallar och stenhällar, med några höljor där jag fångat ett par fina öringar. Och förlorat ännu fler.
Ungefär som ett liv ter sig för den som är uppvuxen i Västerbottens inland. Du blir bekant med Job. Du förstår att uttrycket ”Herren gav och Herren tog, prisat vare Herrens namn”, inte är något annat än att: ”Livet ger och livet tar, men länge leve livet”. Ibland får du fisk, ibland inte. Det viktigaste är ändå att du är där och försöker. Strömmande vatten upp till knäna under en sommarmorgon som sakta dragit igång, fastän klockan egentligen är natt. Mellan de långväxta dimhöljda granarna sprider en försiktig sol sitt sken. I en katedral av ljus.
Flugor och sandaler
Jag har alltid tänkt att fiskesäsongen är för kort. Och det är den förvisso. Problemet är dessutom att säsongen påverkas av något som kallas arbete. Om du, precis som jag, har ett jobb där andra har åtkomst till din almanacka så är den snart full av möten. Möten som du själv inte har kallat till, eller har den minsta lust att delta på. Du går dit ändå, eftersom det på något sätt är vad som krävs för att du ska få ut lönechecken. Och den är bra att ha – för hur skulle du annars ha råd att fylla fiskevästen med flugor du troligen inte kommer att använda. Om det inte är nya Woolly Buggers förstås. Hur många Woolly Buggers är en lön värd?
Du funderar på det över en lunch med en god vän som precis stämplat ut på den långledighet som kallas pension. Det du gillar med din väns beslut är att han tar den i förtid, att han bestämt sig för att han ska fiska några veckor längre i den katedral av ljus som även han erbjuds. Du säger att det är ett klokt beslut, att du avundas honom. Han säger att han kommer förbi, ”så fiskar vi några dagar ihop”. Du är precis på väg att ta upp telefonen, för att kolla när du har tid i almanackan som de andra fyllt på.
För tio år sedan slutade jag som frilansjournalist oc
