Kring midsommarveckan kläcker vår största nattslända, Phryganea grandis, vilket gör den här tiden till regnbågsfiskarens högtidsstund. Dessutom finns ett fint fiske att vänta, oavsett när på dygnet du väljer att besöka sjön.
TEXT OCH FOTO: JOHAN KLINGBERG
VINDEN SÄTTER BJÖRKLÖVEN i rörelse, vattenytan framför udden blir snabbt bruten och ständigt märks små och mellanstora nattsländor röra sig in mot land. Intill buskarna längs kanterna finns svarta moln av svärmande sländor, ett tydligt tecken på vad som snart är i görningen. Ibland lockar även de mindre sländorna upp fisken, men tveklöst är det de större som gör skillnad.
På tafsen sitter en puppa av modernt snitt, med en kropp av foam och ett urborstat sälhårsthorax och rapphöna. Jag gillar klassisk flugbindning och flugor av naturmaterial, men nu för tiden går funktion före utseende och känsla. En fluga bunden med syntetiskt flytmaterial går att fiska med under en hel dag utan att den sjunker. Så är det sällan med flugor gjorda enbart av naturmaterial.
Rulltjut och luftsprång
En skarp stjärtspets fångar för ett kort ögonblick min uppmärksamhet. Inga vakrörelser syns, vilket tyder på att bytet tagits utan stress. Trots en aktiv fisk inom räckhåll bestämmer jag mig för att avvakta tills den visat sig ytterligare ett par gånger.
Det blir en lång väntan, inga fler vak, trots att nu flera Phryganeor syns röra sig på ytan. Taktiken ändras ifrån en stillaliggande puppa kastad mot aktiv fisk, till ett mer rörligt blindfiske.
Men för att flugan ska göra ifrån sig tillräckligt väsen när den rycks igenom vattenytan måste den först impregneras. Till en början görs rycken sporadiskt, flugan dras ner under vattenytan och tillåts sedan flyta tillbaka igen.
En halv minuts väntan och sedan ett nytt ryck.
Inget händer, därför ändras presentationen mot en ännu aktivare hemtagning, med skillnaden att rycken görs kortare och mjukare. Nu rör sig flugan med korta decimeterdrag och vid varje rörelse efterlämnas ett tydligt spår bland vågorna. Succén låter inte vänta på sig, första påslaget kommer redan vid andra försöket. Dock sker det oväntat vilket får mothuggsreflexen att reagera för snabbt.
Ett par försök senare försvinner flugan ner i ett svart hål och den här gången lyckas jag hålla tillbaka mothugget och sätter istället kroken genom ett rappt drag i fluglinan. Direkt efter krokning brakar det loss på riktigt. Först ett par höga luftsprång följt av en lång rusning i hög fart. Rul
