Nio fot får anses som en standardlängd för flugspön, men under senare år har det börjat dyka upp allt fler ”långa” flugspön. Niklas Örtengren har fiskat ett år med längre varianter och här kommer utvärderingen med förrespektive nackdelar.
TEXT OCH FOTO: NIKLAS ÖRTENGREN
MAJORITETEN AV SÅLDA flugspön världen över är nio fot, oavsett om de ska användas i strömmande vatten, sjö eller hav. Visst finns det både kortare och längre flugspön sedan tidigare till specifika ändamål men nio fot har blivit den magiska längden.
På senare år har det plötsligt börjat dyka upp allt fler flugspön mellan nio och tio fot, även i de lättare klasserna. Är det bara en gimmick eller finns det fördelar med dessa längre flugspön?
Under det gångna året har jag utmanat denna fråga genom att använda olika spön på 9,9 fot i både stilla och strömmande vatten samt ett 9,3 fot långt spö vid kustfisket. Frågan som jag nu ställer mig är istället varför detta inte kommit tidigare?
Jag ska erkänna att jag många gånger under året inte ens tänkt att det är ett längre flugspö jag har i mina händer. Dagens modeller har blivit så pass lätta att det numera inte är några problem att tillverka välbalanserade flugspön som är längre. Samtidigt kan ett längre flugspö ge många fördelar och det är kanske den kombinationen som först under senare år har anammats. På samma sätt som standarden försköts när kolfiberspöna gjorde sitt intåg under 1970-talet. Just nu har dessutom en ny era inletts, tiden när nanolimmet har lyckats höja spönas prestanda ännu mer.
Hur var då min upplevelse under året? Följ med till fyra ställen – älven, ån, regnbågssjön och kusten – så berättar jag mer om min upplevelse med de längre flugspöna.
Exempel #1: Vid älven
ETT VAK BRYTER ut en bit uppströms. Försiktigt smyger jag mig närmare, steg för steg. Drygt tio meter ifrån vågar jag inte röra mig närmare. Strömmen är ganska strid med många tekniska partier. Jag avvaktar nästa vak och jag behöver inte vänta länge. Två nya vak kort i följd. Jag lägger kastet snett uppströms, gör ett ”reach cast” – vad man kallar att föra spöet i sidled, uppströms i luften under kastet – och bromsar in. Tafsen rullar ut och flugan landar metern framför fisken, linan ligger lätt uppströms från mig sett. Jag höjer spöet för att slippa menda och kompensera
