För nära 30 år sedan gick teorierna bakom nya, framgångsrika nattsländepuppor varma bland flugfiskare. Här följer historien om Gary LaFontaines Sparkle Pupa, som förändrade synen på hur en nattsländepuppa ska bindas.
TEXT OCH FOTO: ANDERS HOLM
DAGSLÄNDORNA MÅ VARA den heliga graalen för flugfiskaren, men nattsländorna är de facto havregrynsgröten för öringen. Mycket litteratur hänvisar till bevis som säger att det är så. Motsägelsefullt nog kan det förekomma fler dagsländenymfer i ett vatten, men i öringarnas magar är det ändå nattsländorna som dominerar. Det presenterade Paul Needham i Trout Streams redan för 85 år sedan. Även Ernest Schwieberts lägger också fram att nattsländorna utgör lejonparten av öringens meny i boken Matching The Hatch. Naturligtvis bör man ha i åtanke att detta kan variera och skilja sig mellan olika strömmar, dessutom mellan olika partier i ett och samma vatten med olika biotoper.
Fastställt är att det är rent dumdristigt att ignorera nattsländorna som flugfiskare, men lika klart är att denna insektgrupp har en tendens att hamna i skymundan av de skira, hänförande dagsländorna. Om det handlar om att de är svårare att förstå sig på, knepigare att imitera och presentera eller helt enkelt inte är lika bedårande är väl upp till var och en att bedöma.
Du kommer fånga mer fisk om du sätter dig in i nattsländornas liv och en flink flugfiskare kan ha förmågan att göra allt rätt för att imitera denna grupp, men vad är egentligen rätt?
Studier i dykardräkt
En som verkligen gjort allt i sin makt för att slå ett slag för nattsländorna är amerikanen Gary LaFontaine. Hela hans övertygelse sammanfattas i boken Caddisflies som han gav ut 1981. För den som vid den här tiden ville veta mer om nattsländor blev LaFontaines bok Bibeln. Den revolutionerade synsättet på dessa insekter och befäste hur man skulle imitera dem med flugor och fisketeknik.
Även om imitationer som påminner om nattsländans liv under ytan fanns sedan länge – bland annat ursprungliga mönster som Amber Nymph från 1920-talet av Dr Howard Bell och inte minst den irländska våtflugan Green Peter som är ännu äldre – så inträffade vid denna tid ett paradigmskifte i att imitera nattsländorna utifrån vetenskapliga grunder.
I sin törst att få veta mer om hur nattsländornas liv fungerar och hur man som flugfiskare ska tackla fiskesituationer försökte Gary LaFontaine bokstavligt talat gå till botten i ämnet genom att under
