När känslan säger torrfluga men förnuftet säger nymf, vad gör man då? Lars-Åke Olsson hittar lösningen i visuellt nymffiske, en metod som många förbiser men som räddar de dagar då harren inte stiger.
TEXT OCH FOTO: LARS-ÅKE OLSSON
MAJ ÄR EN enda lång sommardag, oemotståndligt skön när naturen är som vackrast. Den intensiva månaden är fylld till brädd och djup, sväller och brister, 31 dagar räcker inte till, och rinner över långt in i juni.
Sånger, rop och signaler hörs överallt; jordugglan poar, gransångaren pumpar energiskt, lövsångarens mjuka strofer fyller dagen och outtröttliga föräldrar mättar gapande munnar. Sädesärlor ryttlar och fladdrar över strömmen och plockar långsamma bäcksländor. Hägg, syren och björk knoppas, gula tussilago tränger upp genom gruset och den sista smutsiga snön vid landsvägarnas diken. Maj lockar med löften om en sommar som aldrig blir som den tidigare, bara så mycket bättre.
Inga vak
Första fiskedagen borde vara en dag av upphetsning och brådska, tappade flugor, knutar som glider upp, missade spöringar, en bortglömd flugrulle men inte idag. Spöet var klart, tafsen låg runt rullen, flugan satt i en av spööglorna, jag kunde när som helst vada ut i strömmen och börja fiska men att vänta på ett nöje är också ett nöje. Hela sommaren låg framför mig. Temperaturen var behaglig och under en blå himlen letade sig en ljum vind upp genom ådalen.
Strömmen var hög efter vårfloden men sjunkande. Royal Wulff och Humpy bytte av varandra utan att hitta en harr. Våtflugorna March Brown och Red Tag gav samma resultat. Inga sländor kläckte eller lade ägg, det skulle dröja en vecka eller två innan stor åslända och gul forsslända visade sig i ett antal stort nog för att få harren och öringen att titta upp mot vattenytan. Det var inte svårt att förstå; de fåtal insekter som var på vattnet var inte tillräckliga för att konkurrera med de feta nattsländelarverna på botten av strömmen. De var fullvuxna hösten före och övervintrade som sådana och fanns redan när den höstlekande öringen och den vårlekande harren kom ned från sjön och upp från selet för att hitta sina ståndplatser efter flera månader med kyla och mörker. I stället för att simma omkring och leta föda skulle strömmen servera dem dag och natt.
Den viktiga nattsländan
Nattsländornas betydelse kan inte överdrivas. Varken dagsländor eller bäcksländor kan mäta sig i antal med nattsländor. I många strömmar i södra och mellersta Norrland
