Helt plötsligt sker det – isarna går upp och fiske blir äntligen möjligt. Kvar finns rester efter höstens isättningar och det är regnbågar som kräver både finess och tålamod. Här får du metoderna som räddar årets första fiskedag.
TEXT OCH FOTO: JOHAN KLINGBERG
I TRÄDGÅRDEN SJUDER DET av fågelkvitter. Blåmesar och talgoxar markerar revir och är fullt upptagna med varandra.
Längs de brungula stubbåkrarnas skuggsidor ligger några enstaka snöstråk kvar. Det luktar vår och en ny flugfiskesäsong står inför dörren.
Jag vet att utrustningen egentligen borde förberedas, linor och rullar smörjas. Den nyinköpta sjunklinan med olika densitet borde rullas upp på den tomma reservspolen. Men det går inte, inte idag. I takt med att dagarna blir längre växer fiskelängtan inom mig. Kroppen går långsamt mot bristningsgräns och det enda som hjälper är att bege sig till sjöarna för att göra årets första flugkast.
Sliriga grusvägar
Jag känner hur ratten lever sitt eget liv, samtidigt som bilen hjälplöst glider mellan dikeskanterna. Tjälen gav med sig för bara några dagar sedan och grusvägen tål knappt att köra på.
Mellan tallhedarna skymtar en av sjöarna, längs norrsidan är isen fortfarande vit och hård men vid söderänden är den svart och bitvis perforerad av mörka hål. Hoppet växer, tänk om min favoritsjö ändå ligger öppen?
När skogen öppnar sig syns ett svanpar beta utanför vassen. Isen har gått upp, åtminstone tillräckligt myket för att det ska gå att fiska några timmar. I flugasken sitter rader av nybundna flicksländenymfer och corixor. Men på spöet är den gamla sjunklinan redan uppträdd och jag vet sedan tidigare att en långsamt hemfiskad fluga längs botten brukar fungera.
En ny variant av Flytbaggen knyts fast på den korta tafsstumpen samtidigt som jag med ivriga steg rör mig mot udden på andra sidan viken. Fortfarande täcks viken av is, men längs uddens högersida ligger vattnet öppet. Att se vadarskorna omges av vatten är en syn jag längtat efter i flera månader. Kastet läggs i riktning mot svanparet, linan ligger kvar i spiraler på ytan före jag rycker till och tvingar ner den under ytfilmen. Hur länge måste egentligen en sjunklina sjunka före den når botten? Jag kommer inte ihåg och ger den därför flera minuter på sig. Linan spänns upp, trycket mot lillfingret känns skönt, äntligen är det igång!
Udden fiskas av, kast efter kast enligt principen för en solfjäderform. Inget händer, inte en dragning känns oavsett hur långsamt flugan fiskas hem. Men vad gör väl det, när solen sk
