Få arter är lika mytomspunna som laxen. Många använder ett fåtal favoritflugor, medan andra byter mönster mellan varje kast. Tellis Katsogiannos går på djupet kring laxfiskarens flugval och varierar mönstren efter en logisk systematik beroende på temperatur, ljus och årstid.
TEXT OCH FOTO: TELLIS KATSOGIANNOS
DET ÄR VANLIGT att våra flugval präglas av vilken årstid vi fiskar. Det finns exempelvis mönster eller flugtyper som kallas ”vårflugor” eller ”sommarflugor”, alltså flugor som matchar de förhållanden som just den säsongen kräver. Fiskeförhållandena förändrar sig genom säsongen för att till nästa år börja om igen. Det gör att vi hittar en röd tråd som hjälper oss att på förhand planera kommande fisketurer. Förutsättningarna skiljer sig dock mellan olika älvar eller vid olika platser på jorden, därför är flugvalen sällan givna.
Vårfisket
Om vi börjar med att titta på det tidiga vårfisket, det sker generellt efter tidigt stigande vårlax, så kallade ”springers”. Termen kommer ursprungligen från Skottland och är idag internationellt vedertaget.
Vi i Sverige börjar som tidigast med springerfisket i mars månad i några av västkuståarna. Men det är ofta glest mellan huggen och fisket är svårt. Stegen av lax blir i många vatten mer märkbara under den senare delen av april. Vissa åar eller älvar måste vänta ända till slutet av maj för att laxen ska komma upp i systemet.
Om vi blickar tillbaka till Skottland så startar fisket i de flesta älvar redan den 1 februari och förhållanden där är då ganska likvärdiga de vi har här i mars. Trots att februarivattnet är kallt i Skottland fiskas det med ganska diskreta och tunna flugor, eftersom älvarna där generellt är klara. Flugmönster som Sunray shadow och framför allt ”Dee Monkey” används ofta.
Dessa halvlånga till långa, men slimmade flugor med dova färginslag, tycks generellt locka fler blanka laxar till hugg i de skotska älvarna än de betydligt skrikigare färgval vi ofta föredrar i Skandinavien. Anledningen till de mer subtila färgvalen beror alltså på vattnens karaktär och siktdjup.
Vattnen i södra Sverige och i Danmark, som för övrigt har ett ypperligt vårfiske efter blanklax, påminner till stort om varandra. Dessa vattendrag rinner genom slättlandskap och är betydligt mörkare, än dem som exempelvis de skotska älvarna. I sådana miljöer kan vi med fördel fiska med flugor som har tydligare färg, flash och större volym. Orangea flugor med mycket flash och inslag av gult, brunt eller svart som ger bra kontraster tycks
