Johan Klingberg, Chefredaktör
I BOKHYLLAN BREDVID FLUGBINDARHÖRNAN har jag numer en ganska ansenlig mängd läsvärda böcker. Under en tid samlade jag även på böcker om flugbindning. När jag en gång köpte dem var de en skattkammare. Men under de senaste 15 åren har jag knappt bläddrat i dem. Behöver jag ta reda på någon fakta om ett specifikt mönster finns ju alltid Google till buds.
För inte alls länge sedan tog jag fram en av flugbindningsböckerna. Svartvita sidor fulla av text, knappast en enda färgbild mötte mig. Därför var det svårt att säga hur flugorna som beskrevs exakt skulle se ut. För att ta reda på hur andra hade bundit dem besökte jag några olika bindsajter. Till min fasa insåg jag snart att variationerna och tolkningarna minst sagt spretade. Det gick inte att bli klok på hur respektive fluga verkligen skulle se ut, åtminstone i sin originalversion.
Förskönad verklighet
Så slår det mig plötsligt, vad är egentligen ett original? Frågan blir allt mer problematisk desto mer man tänker på den. Varför skulle det ens vara viktigt att veta hur en originalfluga verkligen ser ut? Personligen vill jag veta eftersom originalet visar hur upphovsmannen en gång tänkte. Tillbaka i tiden försågs de mer välbekostade böckerna med handmålade färgplanscher. Flugorna fanns vackert illustrerade både i detalj och i proportioner. Men såg de verkligen ut så där? Somliga hävdar att de faktiskt inte alls gjorde det och att illustrationerna är en försköning av verkligheten.
Därför står vi idag tämligen ovetandes om hur dåtidens flugor verkligen såg ut. Tar vi då resonemanget vidare om vad som är original eller inte, möts vi av ännu fler frågor. Till slut finns det knappast något mönster kvar som kan kallas original. Hackel har lindats förr, precis som en liggande eller en stående vinge. Kroppar av dubbing, g
