Medan vädergudarna bestämt sig för att göra förhållandena sura i den svenska fjällvärlden kan istället blickarna vändas till vårt grannland i väster. Följ med när Anders Holm i ren desperation åker över gränsen och besöker Gudbrandsdalen.
TEXT OCH FOTO: ANDERS HOLM
ÖGONLOCKEN ÄR BLYTUNGA men kan inte förseglas. Ett fladdrande ljud intill huvudet är alldeles för irriterande. I sänglampans sken ökar intensiteten på fladdrandet, men när den värsta stressen hos flygfäet har lagt sig landar insekten på kuddens sidentyg för att pusta ut.
Här är det inte John Blund som strör sand i ögonen – i Gudbrandsdalen i norska Oppland är det nattsländor som viskar godnattsagor och sprider hopp om huggvillig harr och öring hos varje trött flugfiskare.
Morgonen därpå har förmodligen nattsländan som släpptes fri blivit öringmat. I rummet på motellet i Dovre rinner morgonkaffet ner i strupen. Kvinnan i receptionen studerade mig onekligen väl när hon erbjöd ett rum längst ner mot älven, för med koppen i ena handen och frukostfrallan i den andra kan jag från fönstret plötsligt se vak i älven. Det får mig att tugga snabbare och bränna mig på det heta pulverkaffet. Redan nu verkar beslutet att åka in i Norge helt rätt – nu får det regna bäst det vill i Sverige.
Dryga dygnet tidigare lämnade jag södra Lapplands fjällvärd. Under tiden som flödet i min tilltänkta älv gick från nio kubik till närmare 80 kubik på ett par dagar insåg jag att det var lika bra att tänka om. Ihållande nederbörd kan spola bort även den mest tålmodige flugfiskaren. Med ett disigt Stekenjokk i backspegeln korsar jag landsgränsen för ett säkrare kort, i vårt västra grannland. Reglerade vattens sotsvarta baksida som håller vattenflöden i schack, blir plötsligt till en bländande framsida.
Flugfiskesträckor
Gudbrandsdalslågen är knappast något anonymt vatten, men skuggas ändå av älvar som Rena och Glomma. Inte minst talas det om älvens grova öringar som finns närmast Mjösa.
Totalt finns nio fiskezoner i ”Lågen”, men zonerna fem och sju är russinen i kakan som får min uppmärksamhet när min bilfärd slingrar sig söderut förbi Trondheim och övre Dovrefjäll.
Att skifta den svenska fjällen mot Gudbrandsdalen bjuder på en resa i miljöombyte, från barrskog till jordbruksbygd. Med andra ord genomgår landskapet en förvandling från kargt, brungrått och sterilt till bördigt, grönlummigt och produktivt. I mitt tycke precis det som gör vissa norska vatten så exotis
