Under sommarmånaderna har harren hunnit äta sig mätt på dag- och nattsländor. Under hösten ställs därför krav på exakta presentationer och snarlika flugor. Lars-Åke Olsson visar vägen till säsongens andra halvlek, när harren sippvakar efter de minsta dagsländorna.
TEXT OCH FOTO: LARS-ÅKE OLSSON
VÅRENS OCH FÖRSOMMARENS höga vattenstånd, växlande väder med perioder av hårda vindar glider långsamt in i en stabilare period. Julis tryckande högsommarvärme har ersatts av ljumna kvällar och nätter och dagar med behagliga temperaturer. Blåbären och lingonen är klara att plockas i skogarna och svartvinbärsbuskarnas grenar släpar i marken, tunga av mogna bär. Lövsångarna har börjat sjunga sin höststrof och ljungpiparna mellanlandar i Gimdalen för att vila inför den långa resan söderut på väg från sommarens häckplatser i Lappland där de haft sällskap av fjällvandrare och flugfiskare. De stolta och majestätiskt skridande tranorna hörs för första gången efter en lång tyst sommar. Deras maning om att tiden snart är inne för att flyga söderut är både vemodig och klagande.
Lättare utrustning
För många flugfiskare är den här tiden den bästa under året. Myggen finns inte längre. Åar och älvar har blivit smalare och grundare, fått mer karaktär och blivit lättare att läsa och mindre svåra att vada. Kläckande sländor flyter i förutbestämda banor. Några ståndplatser har försvunnit, andra har kommit till. Harren och öringen samlas där det finns tillräckligt med vatten för att de skall känna sig trygga.
Det är nu som det lätta flugfisket börjar. De tyngre linorna och de längre spöna byts ut mot lättare linor och kortare spön, en smidig och lätthanterlig kombination tillsammans med tunnare tafsar. De små flugorna kräver en tunn tafsspets för att de skall röra sig, eller inte röra sig, på ett naturligt sätt på vattenytan eller under den. En för grov tafsspets styr den lilla flugan, den draggar och fisken tar den inte. Det är förvånande att konstatera hur kräsen fisken är trots att kläckningarna är mindre i storlek och längd och den borde ta allt som går att äta.
Jag har förmånen att bo i Montana, USA och i Gimdalen, Jämtland och jämför höstregnbågen med höstharren. I Montana äter regnbågen små dagsländor i storlek 24 och i Sverige äter harren dagsländor i samma storlek. Medan de 6000 regnbågarna per 1.5 kilometer har ett överflöd av dagsländor, 25-50 stycken på varje kvadratmeter av strömmen har den svenska harren några stycken. Trots ett minimum av ytföda så går det att fiska blint med en torrf
