Augusti är en glimrande månad på många sätt. Hjortron och kantareller i all ära men den allra största guldfebern framkallas ändå av nattfiske efter öring. Ofta kan det ge säsongens allra mest spännande flugfiskeupplevelser. Därtill kan drömmar gå i uppfyllelse …
TEXT: MAGNUS STRÖM FOTO: MAGNUS STRÖM OCH ANDERS HOLM
FORSNACKEN FLYTER TUNG och mörk. Vi har medvetet väntat och låtit den vila i skydd av mörkret. Nu känner vi att fiskeivern pockar på. Det är dags nu.
Jag får förmånen att göra det första kastet, eftersom jag har en torrfluga i änden av tafsen. Det känns alltid bäst att testa torrt först innan man tar fram det tyngre ”artilleriet”. Min fiskekompis Anders Holm fiskar med en streamer och drar således det kortaste strået. Egentligen är det min vän som gentlemannamässigt ger mig den här fördelen, precis som han skulle ha hållit upp dörren eller dragit ut stolen för en kvinna.
Smack
Försiktigt, från min position som är flera meter upp på strandkanten, låter jag min svarta fluga droppa ner på vattenytan ett par meter ut från land, snett uppströms. Flugan flyter en meter eller två innan jag kastar ett nytt kast, lite längre ut. Lockbetet glider in i strömkanten nära land strax nedanför oss, precis på det ställe där nackens V-form tar sin början.
Från ingenstans försvinner flugan i ett ljudligt smack. Eller rättare sagt ett slurp. Upplevelsen är i det närmaste surrealistisk, innan jag greppar vad som egentligen hänt. Flugspöet böjs i för mig rekordartade mått och det känns som bly i andra änden. Fisken är krokad och nedanför mig kastar sig 25 kubikmeter vatten utför forsnacken. Jag bävar inför en springtur …
Vadarstövlar och fiskekorg
I slutet av 1990-talet började jag på allvar med nattfiske under de mörka sensommarnätterna. Jag hade turen att ha en ingift morbror som var proffs i sammanhanget och en kusin som alltid prioriterade en drygt veckolång augustitur med mig, alltid under vecka 34.
Det var en härlig tid som faktiskt började med vadarstövlar och fiskekorg. Flugfisket var inte lika hajpat på den tiden och prylhysterin var i sin linda. Stora öringar bärgades faktiskt på den tiden med småspolerullar! Jag använde inte heller håv, det var något jag införskaffade först senare. Mest för att kunna fotografera fisken på ett bra sätt.
Drömmarna fanns i fisketidskrifterna, böckerna, mellan höjdkurvorna på fjällkartan och vid flugbindningsstädet. Vi pratade flugfiske över en kopp kaffe och äventyr förde oss samman. Fjällvistelsen på den tiden kan väl i det n
