I de norrländska insjöarna väntar ett högintressant flugfiske efter stora sikar. Problemet är sikarnas mjuka munndelar vilket ofta försvårar krökningen. Anders Nicander gavs tipset att fiska med mjukare utrustning och jiggnymfer. En kombination som nu gjort sikfisket till hans favoritsport.
TEXT OCH FOTO: ANDERS NICANDER
DET ÄR MIDSOMMARTID och jag är i vårt älskade Jämtland tillsammans med familjen. När de andra vill börja första dagen efter en lång resa med långfrukost smiter jag ut i den gamla ekan med flugspöet, en gammal håv som jag hittar i sjöboden och en liten ask nymfer. Invid land under de stora björkarna svärmar stora mängder dagsländor.
Midsommartid är synonymt med sjösandslända, eller rocken som den kallas i Norrland. Och rocken rockar livet för vattnens alla invånare och jag har hört lokala berättelser hur de förr rodde flugutter efter sjöns storsikar under ljusa midsommarnätter. En orolig vind drar över sjön och gör det svårt att se vak men en stor flock måsar jagar intensivt på en plats nära land bara ett par hundra meter bort. Måsen dyker inte efter fisk som man kan se den göra när rovfisken jagar upp betesfisken i ytan, den jagar rocken som kläcks i otroliga mängder just där. När jag kommer närmre flyr måsen.
Jag ankrar på det meterdjupa vattnet och låter vinden vända upp båten. Spänningen är enorm när jag lägger första kastet över den plats där måsarna nyss jagade. Jag låter den förtyngda flugan sjunka helt till botten innan jag påbörjar en långsam handtvist för att ta hem flugan. Linan hinner inte mer än att sträcka upp förrän första dragningen kommer. Jag svarar snabbt med att lyfta spöet och känner under någon sekund tyngden av en stor fisk. Nytt kast och samma sak upprepar sig. Fisken hugger men släpper omedelbart.
I tredje kastet hugger en sik i halvkilosklassen som följer med hela vägen in till håven. Den sitter krokad lite på sidan i överkäken. Då kommer jag att tänka på hur otroligt mjuk siken är i underkäken. Jag avlivar fisken och fäster flugkroken i underkäken, så som de allra flesta sikar fastnar när man handtwistar in en förtyngd nymf. När jag provar att dra lite i tafsen glider flugkroken rakt igenom det mjuka brosket.
Försiktiga fajter
Jag inser att de mindre sikarna som jag fiskat efter hemma vid åmynningarna på västkusten är en sak och de här jämtlandssikarna på tvåtre kilo är något helt annat. Det krävs en fantastisk försiktighet eller en annan typ av flugor för att lyckas landa mer än enstaka fiskar som av slumpen råkat krokas i de hårdare delarna av sikens mun. Nya
