I de världsberömda norska laxälvarna väntar även ett fint harr- och öringfiske. Gunnar Larsson har besökt Målselv och möttes av ett spännande torrflugefiske.
TEXT OCH FOTO: GUNNAR LARSSON
”DET FINNS FOLK till allt. Konstiga svenskar som åker så långt för att fiska harr”, ser det ut som föreståndaren på campingplatsen i norska Rundhaug tänker när han betraktar oss tre fiskesugna svenskar. Han granskar oss från topp till tå när vi vill köpa fiskekort för att fiska harr i Målselv, som är många laxfiskares våta dröm.
– Kommer ni ända från Sverige för att fiska harr i Målselv?, säger han.
Han rotar vidare i kassalådan efter blocket med fiskekort och tittar på oss igen, nu med ett snett leende på läpparna och höjda ögonbryn. Priset på fiskekortet är rimligt och campingföreståndaren ser ut att vara belåten med att kanske bli av med lite harr och få behålla laxen. Men hur vi har hamnat här, för att fiska harr i en älv som är top tio-rankad bland laxälvarna i Norge, när målet för resan var rödingfiske i Barduälven? Det blir det mera om längre fram.
Harren har vakfest
Första intrycket vi får av Målselv, som ligger i Troms fylke i nordnorge, är att här finns det gott om både harr och öring. Vi ser många vak, det är lättvadat på flera sträckor och att vårt fiske skulle floppa här är knappast troligt. Det är högsommarvarmt men det iskalla vattnet, som kommer från mäktiga och snöklädda fjällformationer på upp till 1700 meters höjd, kräver varma kläder vid vadandet. Vi kan se att snöfläckarna på fjällsidan svettas rejält och blir mindre för varje dag. Det är lätt att bedra sig i högsommarvärmen med bara tunna jeans under vadarbyxorna och att jag är för dåligt klädd får jag klart för mig redan efter en halvtimme i det iskalla vattnet. Man fiskar inte bra när man är frusen så jag går iland för att värma mig med en kopp rykande varmt kaffe, äta en tidig prickig-korv-macka och dessutom komplettera underdelen av kroppen med ett underställ. För den övre halvan är dock t-shirt bästa plagget tillsammans med polaroidglasögon och keps för den skarpa solen. Under min tidiga fikapaus ser jag att vakandet kommit igång på allvar. Jag sitter kvar i slänten ner mot älven och offrar lite fisketid för att studera hur harren förflyttar sig, på just denna plats, mellan vakperioderna. Det är inga stora rörelser, bara någon meter upp- och nedströms eller i sidled. En av mina kamrater har flytet att direkt träffa på en ståndsplats för stor harr och tar på kort tid ett par kilofiskar i sin ”harrhåla” som ligger i
