Stora sländor för sommarbågen

7 min läsning

Snart är det dags för sjöfiskarens högtidsstund då vår största nattslända, Phryganea grandis kläcker. Regnbågen tar gärna chansen till ett ordentligt skrovmål och påslagen kan vara brutala. Men det är under natten som fisket är bäst, här får du tipsen om sommarens hetaste torrflugefiske.

TEXT OCH FOTO HÅKAN KARSNÄSER

En stor rörlig nattslända lockar upp sommarbågen även när den inte är ytaktiv.

ETT AVSLUTANDE KRAFTIGT knyck med huvudet gjorde att linan kom farande emot mig och det hela var över. Min läromästare Sten stod kvar, utvadad till knäna, med håven redo i vattnet och den tomma blicken vänd mot djupet.

– Den var stor, muttrade han. Säkert ett och ett halvt kilo!

Långsamt vadade han tillbaks, fällde ihop håven, tände sin pipa och gick tillbaka till sin fiskeplats, där han släppt spöet på marken för att undsätta mig. Vi fiskade i Strandgölen och det var i slutet av juli. Jag kan inte minnas om fisken vakade eller om vi såg några sländor, men Sten hade sagt att det var läge för de stora nattsländorna. Vi fiskade inte mycket torrfluga på den tiden. Muddlern var favorittorrflugan och enligt Sten en bra imitation för fiske efter nattsländejagande regnbåge. Detta var min första säsong som flugfiskare och vi hade gjort fyra-fem turer till Hökensås sedan i maj. Jag kämpade fortfarande med att lyckas få ut en tillräcklig linlängd, för att om möjligt nå fram till de vakande fiskarna. Hittills hade jag endast haft en fisk på kroken tidigare. En yster regnbåge som nöp min Montana och gjorde ett kraftigt utras. Jag blev då helt paralyserad och insåg alldeles för sent att jag skulle släppa rullen fri och förlorade därför fisken.

Muddler som torrfluga

Den här gången hade jag vadat ut en bit från stranden intill den alltid så fångstgivande parkeringsviken. Sten stod en bit innanför mig, vännen Martin kastade från min andra sida. Jag minns tydligt hur fisken nöp min Muddler och den här gången kom jag ihåg att släppa linan i rätt ögonblick. Linan löpte enkelt ut mellan mina fingrar och snart tog rullbromsen vid. Fisken stångade mot det sega spöet och snart började den tröttna. Minuten senare kunde jag skönja regnbågen genom det klara vattnet, den var verkligen stor. Även Sten var nöjd med hur jag hanterade situationen, men för säkerhetskull coachade han mig ändå. Kanske var han nervös att hans adept skulle misslyckas även denna gång? Just som fisken hade kroknat och var redo att håvas hände det som alla flugfiskare någon gång har upplevt. Tafsen hade skavts mot botten och gick av. Nederlaget kändes

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar