Den gladlynte jämtlänningen Peter Sjödin är en av flugfiskets verkliga fanbärare. Denne TV-kände fiskeprofil är också den okrönte konungen av fiskeberättelser. Mathias Arnham lyckades haffa Peter för en pratstund.
TEXT OCH FOTO: MATHIAS ARNHAM
– Kvaddade bilar, pensionerade megahåvar och rosagröna storlaxar –
SLÄNDORNA HAR FÄLLT in vingarna. Veckor utan regn har lett till låga vattenflöden och aktiviteten över Enan är obefintlig. Solen gassar och det enda som biter är myggen. Nere vid vattenbrynet går Peter Sjödin. Ett namn som fanns på mångas läppar för ett antal år sedan. Jämtlands okrönte kung av fiskestorys. Personligheten som gjorde det värt att ens ägna tid åt fiskeprogrammen framför tjockteven. Jag har inte träffat Peter på många år och det har gnagt i mig. Jag ville se om glöden fanns kvar, höra kärleksförklaringarna till flugfisket på bred jämtska och garva ikapp åt nonsens. Jag minns dödtiden mellan huggen bättre än prickfiskarna vi lyckades skörda. Elva och en halv timme bakom ratten senare möttes vi upp på Enaforsholms Fjällgård, ett flugkast från Enan – hemvist för både öring och röding.
Peter sparkar undan några kvistar och sätter sig bredvid mig. Den gamla tallen bjuder oss på svalkande skugga. Vårt boende på fjällgården tornar upp sig på andra sidan den porlande strömmen. Jag sätter pekfingret mot diktafonens inspelningsknapp och greppar anteckningsblocket.
Var är din gigantiska flugfiskehåv som du alltid bar förr, får du inga stora fiskar längre?
– Jo ibland. Jag hade storhåven förut när jag bara jagade stor öring, den var stor så man kunde lyfta en gris med den. Men nu har jag en normalstor håv. Storhåven är pensionerad. Man förändras med åren. Stor fisk är inte lika viktigt nu som då. Idag är mer än halva nöjet att hänga med bra kompisar. Äta gott, skratta och ha det roligt blir en alltmer betydande del av fisket. Det är väl egentligen det som fisket handlar om – att skratta och ha roligt?
Vad inom flugfisket är det som driver dig idag?
– Alltså, jag uppskattar ju en halvkilosfisk. Och allt beror på var man är. Är man nere i skogslandet, vid exempelvis Dammån. Då jagar man ju självklart troféer, men man blir ju även glad för en kilosfisk. Utmaningen är för mig att komma till ett nytt ställe. Läsa av vattnet och bygga upp en bild av var fisken står. Lyckas jag då är tillfredställelsen lika stor som att dra på en fet fisk på ett vatten jag redan känner.
Det bästa jag vet är imitationsfisket, att fiska med det so
