Hajpade, haussade, hyllade och hatade. Naturviner har en tendens att skapa känslosvall, somliga älskar dem, andra tycker de är nonsens och rävgift. Om du inte redan stött på dem reder vi ut begreppet åt dig, så att du kan smaka dig fram och bilda en egen snask- eller snusk-uppfattning.
AV ARGOT MURELIUS
FENOMENET SMÖG IGÅNG på 60-talet, utan någon vidare uppmärksamhet. För ett tiotal år sedan var naturviner något som enbart självutnämnda gastronomi-nördar läppjade. Det var som en hemlig handskakning bland vinmakare, matskribenter och krogfolk. ”Naturviner har mer personlighet”, hette det, de smakar sann terroir och framställs såsom viner producerades förr, innan vuxensaft började masstillverkas med industriella metoder. Själva benämningen säger ju allt – naturviner är mer naturliga, befriade från tillsatser, gjorda på obesprutade druvor.
Sakta hittade de till vinlistor lite varstans i världen, framförallt på trendiga restauranger med gård-tillgaffel-patos. Idag tycks de finnas överallt, hos finsmakarkrogen, på kvartersbistron, i barer och bland Systembolagets utbud.
Du känner igen dem på de udda, ofta spretiga etiketterna; ibland stor konst, stundom schvungfullt klotter. Många har rebelliska, poetiska namn som närmast pekar stinkfingret åt snorkiga château-beteckningar. De signalerar mer skoj än sommelier-allvar. Det här är inte husets vanliga rödtjut eller Chardonnay. Men det betyder inte att de produceras på ett oseriöst sätt. Naturvinsmakare är precis lika passionerade och noggranna som alla andra tillverkare. Kanske än mer. De tar större risker då bekämpningsmedel är bannlysta och tillverkningsprocessen är svårare att kontrollera. Har de otur går skörden och/eller slutprodukten åt skogen.
Dessa otyglade viner framställs med minimalt mänskligt ingrepp, utan någon som helst tech-ig manipulation. De handplockade druvorna pressas till must, sedan får de göra sin egen grej, så att enbart naturen och växtplatsen påverkar smak och doft. Inget tas bort, inget tillsätts, varken socker, syra, tanniner eller ekchips. Inte ens jäst. Konventionella vinmakare använder odlad jäst för att sparka igång jäsningsprocessen i druvmusten; naturvinsdito låter musten få sin kick av vilda jästsvampar som finns naturligt på druvorna – därav en del av den där personligheten som entusiasterna lovordar. De lagrar sedan sina ofärdiga alster i smak-neutrala ståltankar, terrakotta eller betongkärl, istället för ekfat som tillför aromer. Många filtrerar inte ens vinerna, vilket kan resultera i en lätt grumlig
