ANDRA ELLER TREDJE GÅNGEN
Det blir allt vanligare med bröllop där en eller båda har varit gift tidigare och det har för brudens del blivit så att det andra bröllopet blir lite diskretare än det första. Hur jämlikt vårt samhälle nu än är så accepteras konstigt nog att en man kan gifta sig med stort kyrkbröllop hur många gånger som helst, medan det anses att en kvinna inte ska bära krona, slöja eller vit klänning den andra gången. Bryr du dig om vad andra tycker så blir kyrkbröllop nummer två inte fullt så stort och du bär en klänning eller dräkt med färg, inte vitt. Men bäst är att göra precis som du vill.
BESTMAN
Detta är den anglosaxiska, alltså engelska benämningen på marskalken. Vanligtvis är det brudgummens bästa vän eller bror som får den ärofyllda rollen. Han är klädd som brudgummen och de båda väntar framme vid altaret på bruden.
BRUDBUKETT
Den bukett blommor som bruden håller i sin famn vid vigselceremoni. En tradition är att bruden slänger sin bukett över axeln efter vigseln till de ogifta gästerna, den som fångar buketten blir nästa att gifta sig. Men vanligast är att bruden spar sin bukett. Ofta är den stående framför brudparet under middagen.
BRUDBÅGE
Vi vet att romarna för två tusen år sedan byggde triumfbågar som de hemvändande befälhavarna passerade igenom under folkets jubel. Bruket av dessa äreportar togs med tiden över i Europa och i Sverige byggdes en äreport bland annat för drottning Kristinas kröning. Den var byggd i trä och målat papper vilket gör att den inte finns kvar. Det var heller aldrig meningen, utan den stod som symbol för att markera en vändpunkt från en tid till en annan. På samma sätt markerar värjporten vid officersbröllop att en officerskollega byter levnadsställning. Allmogen har en liknande sed med sammanbundna björkar vid kyrkporten. Med tiden utvecklades detta till det vi idag känner som brudbåge. Att ha en brudbåge över brudparets platser på honnörsbordet är det många som tycker är omodernt och som alternativ ställs brudbuketten i en vas framför paret istället.
BRUDKISTA
En kista med hemgift skulle samlas åt vart och ett av familjens barn. Traditionen har funnits ända sedan medeltiden och finns på sina håll än idag. Kistorna har alltid varit rikt dekorerade och konstfullt målade. Målning och form avslöjade ofta kistans geografiska ursprung. I kistan skulle finnas allt i linneväg som ett hem kunde behöva, det vill säga handdukar, lakan, dukar, serve
