Olles visa blev min verklighet

När jag och Bosse gifte oss hade vi redan bestämt oss för att ha många barn. Vi hade båda vuxit upp som ensambarn och hade alltid saknat syskon så för oss var det självklart. Men ödet ville annorlunda

Egentligen hade jag ingen som helst lust att gå på nyårsfesten. Hösten hade varit som en grå blöt filt över mig. Den hade inte alls blivit som jag hade tänkt. Efter semestern var planen att jag och mi

Anders och jag var båda 21 år när vi blev ett par. Jag var ung, osäker och hade inte hittat mig själv än, medan han var säker på sig själv och sina åsikter. Det kunde gälla allt från vad vi skulle ha

Läget, snygging? – Jag mår bra, fast jag har så pass stora problem med mina knän att jag inte längre kan gå ordentligt. Jag vill operera knäna nu. Vad är felet? – Artros. Fast det gör inte ont. Häromd

Jag hade aldrig några storslagna planer på att göra karriär varför det var lite förvånande att det gick så bra för mig yrkesmässigt. Jag hade hög arbetsmoral men jag hade också en stor portion tur. Mi

Marinen hade haft jubileum. Det var stor fest i stadshuset och vi var bjudna hela kontoret, med fruar och allt. Man delade ut utmärkelser till höger och vänster. Henry fick två – en för utmärkt ledars