Arvel fler mormor

Ediths röst darrade av vrede och hon skakade fortfarande när hon stod i köket och gjorde det sista, medan Jon lutade sig mot bordet med ett glas vin i handen. – Det kunde lika gärna ha stått i tidning

Vågorna kluckade mot relingen. Inte vänligt, men vagt hotfullt. En påminnelse om att om båten kantrade skulle vattnet svälja dem i ett svart, kallt nafs. Dimman klibbade fuktig mot kinderna för att se

Margareta går en sväng genom den lilla svarta blockstugan. Hon kontrollerar fönstren. Allihop är utrustade med haspar. Några av dem sitter bara inte fast ordentligt. Det är egentligen inget som oroar

Selma var borta. Spårlöst borta. Ingen hade sett henne sedan hon haft sin sista lektion. Hennes bästa vän, Josefine, hade sprungit i förväg till fritids och där hade Selma aldrig dykt upp. Pedagogerna

Mia sjönk ner på den lilla pallen i sin hall. Hon satt kvar en stund medan hon försökte få kontroll över andningen. Tänk att det faktiskt fanns människor som älskade att springa! Hon kunde inte fatta

Tystnaden är öronbedövande. Ja, Maria tycker nästan att hon kan höra granarna vid tomtkanten viska till varandra. Hon lutar huvudet bakåt, sluter ögonen och njuter av den sista, låga eftermiddagssolen