En humoristisk novell om oskrivna regler kaffepaus med koder

Den tilltagande vinden piskade utanför huset och det gamla äppelträdets knotiga grenar slog dovt mot fönsterrutan. Eva satt vid skrivbordet, drog en djup suck, loggade in på sitt Facebookkonto och vän

Långsamma sekunder. Långsamma, långsamma minuter. Han kunde inte förstå att tiden kunde släpa sig fram så plågsamt sakta när han inte ville annat än att den skulle gå. Gå. Springa. Skutta. Åtminstone

Morgonekot väcker honom. Det är krig. Det är det alltid. Och så räntan. Bengt stänger av klockradion. Nu får den vila till nästa morgon, samma tid. Alltid samma tid. Bengt går ut i badrummet, in i kök

Sara gned hårt med trasan över disken. Från en pelare gick det ut en arm i smide och på den hängde en klocka. Den var tio i åtta. Ska hon inte gå snart? Jag vill stänga, tänkte Sara och kastade en bli

Fia skulle vara med som facklig representant på två anställningsintervjuer under eftermiddagen. Hon hastade iväg till personalrummet. En kopp kaffe kanske hon skulle hinna med. De skulle intervjua två

Kurscentret Sjögården var omgivet av skog på alla sidor, och när Annette efter avskedsmiddagen sista kvällen gick ut på terrassen för att svalka sig lite, njöt hon av anblicken av träd med gyllene löv